Dyspraxi är en neurologisk utvecklingskoordinationsstörning som är närvarande från födseln. Hjärnan vet vad den vill att kroppen ska göra, men har svårt att bearbeta signalen för att utföra handlingen. Det är viktigt att notera att dyspraxi inte på något sätt påverkar intelligensen hos det barn som får diagnosen denna motoriska planeringsstörning. Typer av behandling för barn med dyspraxi inkluderar talpatologi, arbetsterapi och sjukgymnastik. Mer än en behandlingsmetod är ofta nödvändig för att komma till rätta med sjukdomen.
Vilken typ av behandling som krävs beror till stor del på graden av sjukdomen samt tidig diagnos. Barn med dyspraxi som diagnostiseras i mycket tidig ålder svarar ofta bättre på behandling än de som lämnas odiagnostiserade till senare i livet. Dyspraxi kan förekomma i tre olika former: oral, verbal och motorisk dyspraxi. Dessa former kan förekomma separat eller i kombination. Behandlingar för varje typ av denna utvecklingskoordinationsstörning varierar.
Oral dyspraksi involverar utförande av ljud som inte är tal, och kan ha en direkt effekt på själva talet. Barn med oral dyspraxi har svårt med aktiviteter som att blåsa, suga eller vissla. Denna form av dyspraxi kan också påverka barnets förmåga att svälja. Oral motorisk terapi används ofta för att behandla oral dyspraxi. Detta kan innebära speciella övningar utformade för att förbättra koordinationen och styrkan i munmusklerna.
Barn med verbal dyspraxi genomgår ofta talpatologisk behandling i ett försök att förbättra talhinder. Verbal och oral dyspraxi är mycket nära förknippade och behandlas ofta på ungefär samma sätt. Oral motorterapi och speciella övningar som syftar till att stärka musklerna i läpparna, käkarna och tungan används också vid behandling av taldyspraxi.
Motorisk dyspraxi indikeras i allmänhet av en oförmåga att koordinera rörelser eller reagera snabbt. Barn med motorisk dyspraxi har ofta svårt med rumslig organisation, problemlösning, bearbetning av anvisningar eller att lära sig nya färdigheter. Motorisk dyspraxi kan behandlas med antingen sjukgymnastik och arbetsterapi eller rådgivning. Avancerade behandlingsmetoder, såsom ljudterapi och neuroutvecklingsterapi, har också varit effektiva vid behandling av barn med dyspraxi.
I många fall lider barn med dyspraxi också av känslor av otillräcklighet. De kommer ofta att uppvisa sociala och beteendemässiga problem som ett resultat av utvecklingsstörningen. Det är viktigt att uppmuntra och hjälpa till att utveckla självkänsla hos barn med dyspraxi. Rådgivning är ofta ett nödvändigt behandlingsmedel för att komma till rätta med dessa problem.