Lagar mot skräppost är försök från lagstiftande församlingar att ta itu med problemet med spam, som utgör ett mycket verkligt hot mot miljontals användare av elektroniska kommunikationsenheter över hela världen. I USA antogs CAN-SPAM-lagen (Controlling the Assault of Non-Solicited Pornography and Marketing) av kongressen 2003 för att hantera e-postspam. Europeiska unionen antog anti-spam-lagstiftning 2002, men detaljerna i dessa lagar varierar mycket från nation till nation. De första anti-spam-lagarna antogs i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, men var ineffektiva eftersom överträdarna stannade utanför de antagande regeringarnas jurisdiktioner.
CAN-SPAM ersatte effektivt de många anti-spam-lagar som hade antagits av staterna och koncentrerade sig huvudsakligen på e-postspam eller oönskad kommersiell e-post. I USA, liksom i många länder världen över, är yttrandefrihet en garanterad rättighet, vilket innebär att det mesta yttrandet, oavsett hur stötande det är, inte kan förbjudas. Således försöker CAN-SPAM reglera denna form av kommersiellt tal inom fyra stora områden, både tekniska och kontextuella. Dessa fyra områden lyfter också fram de fyra huvudsakliga invändningarna mot skräppost.
En av kännetecknen för olaglig spam är att det är vilseledande. CAN-SPAM motverkas genom att kräva ärlighet. För det första måste rubrikinformationen vara korrekt. Spam förfalskar ofta rubrikinformation för att ge intryck av att den skickats av ett legitimt företag. CAN-SPAMs andra stora bestämmelse belyser också bedrägeri – ämnesraderna måste vara korrekta och sanningsenliga och får inte vilseleda mottagaren att öppna e-postmeddelandet.
Ett annat kännetecken för spam är att det finns överallt. Innan de flesta lagar mot skräppost trädde i kraft var den allmänna regeln att när en spammare väl fick tag i en e-postadress var det enda sättet att få lättnad att ändra den. Den tredje komponenten i CAN-SPAM är alltså att mottagarna måste tillhandahållas ett sätt att välja bort att ta emot ytterligare e-postmeddelanden. Många anser att spammare inte respekterar förfrågningar om opt-out; istället upplevs det som att spammare betraktar en begäran om att välja bort som en bekräftelse på att en e-postadress är aktiv.
CAN-SPAM kräver slutligen att kommersiell e-post måste identifieras som kommersiell till sin natur, och om det är motiverat, att det också är av sexuell natur. Avsändarens identitet och fysiska adress ska också finnas med i mejlet.
När CAN-SPAM antogs, ersatte det i praktiken befintliga statliga lagar; i själva verket är enskilda stater som vill anta strängare lagstiftning förbjudna genom lagen att göra det. CAN-SPAM observeras endast av legitima företag; mängden av CAN-SPAMs överträdare struntar i lagen ostraffat från länder utanför USA. Hittills har färre än 100 framgångsrika åtal under CAN-SPAM registrerats. Statistik visar dock att floden av spam har planat ut sedan CAN-SPAM infördes, och förekomsten av sexuellt orienterad spam har faktiskt minskat något.
Antispamlagar i Europa är lite bättre; bredare än den amerikanska lagen försöker de adressera spam i många olika former, såsom fax och textmeddelanden, inte bara e-post. En uppenbar brist i lagens verkställighet är avsaknaden av en enhetlig norm för verkställighet. Lagarna är öppna för olika tolkningar av medlemsländerna, och de faktiska påföljderna som utdöms varierar kraftigt. Förenade kungariket, till exempel, har särskilt slapp tillämpning, med en byråkratisk labyrint som medför förseningar på ett år eller mer för att ställa ett ärende mot skräppost inför rätta, och minimala böter.
Även med de restriktioner och begränsningar som införs av antispamlagar, är skräppost fortfarande oerhört populärt bland legitima annonsörer eftersom det är praktiskt taget gratis att skicka, men det betyder också att alla som kan slänga ihop en mening – och många som inte kan – kan översvämma miljoner av e-postlådor med oönskade meddelanden med ett klick på en knapp. E-postspam är också ofta leveransmedlet för nätfiske och skadlig programvara. Det uppskattas att över 135 miljarder skräppost skickas dagligen, vilket motsvarar över 90 % av det dagliga flödet av e-post.
Trots statistik är lagar mot skräppost anmärkningsvärda för den grad i vilken de inte tillämpas. År 2005, två år efter antagandet av CAN-SPAM, uppskattades det att cirka 1 % av all kommersiell marknadsförings-e-post som skickades inom USA var i enlighet med lagen. I förhållande till de hundratals miljarder skräppost som sänds årligen över hela världen, finns det knappast någon tillsynsåtgärd alls. Medan lagarna fastställer efterlevnadsstandarder för legitima marknadsförare – de marknadsförare som också spenderar miljarder dollar på mer traditionella former av reklam – fortsätter spammare vars e-postmeddelanden är för olagliga syften att skicka ut sina e-postmeddelanden ostraffat. Användare över hela världen skyddas mer från sina system genom ansträngningar från IT-gemenskapen, som utvecklar och distribuerar anti-spam-teknik som förhindrar att det mesta spam någonsin når e-postlådor.