Termen ”afasi” beskriver en störning, ofta orsakad av skada på hjärnan, i förmågan att förstå eller producera tal. Afasi kan delas in i två specifika typer: uttrycksfull afasi och receptiv afasi. En logoped (SLP) är utbildad att identifiera de typer av afasi som patienten uppvisar och att bedöma tillståndet med hjälp av en av flera tekniker. Bland de olika typerna av afasibedömning är Halstead Screening Test, Token Test, Porch Index of Communicative Ability (PICA) och Minnesota Test for Differential Diagnosis of Aphasia (MTDDA). Andra typer av afasibedömning är Boston Diagnostic Aphasia Examination och CADL-screeningtestet (Communicative Abilities in Daily Living).
Det första testet för bedömning av afasi är i allmänhet en screening för att upptäcka vilken typ av afasi som finns och för att uppmärksamma specifika egenskaper. Screeningtest kräver ingen specialutbildning från bedömarens sida. De bör dock utföras av en kompetent vårdgivare. Med hjälp av de tillgängliga verktygen för bedömning av afasi kommer en logoped att skräddarsy behandlingen efter patienten och planera ett program för att optimera talet för det mest framgångsrika resultatet som kan uppnås.
De två vanligaste screeningtesterna för afasibedömning är Halstead Screening Test och Token Test. Halstead Screening Test, utvecklat 1984, kräver att försökspersonen utför en rad uppgifter som att stava vanliga ord, namnge vanliga föremål och identifiera siffror och bokstäver. Patienten kan också bli ombedd att läsa, skriva och förstå talat språk för att identifiera svårighetsgraden av både receptiv och uttrycksfull afasi. Token-testet, reviderat 1978, är ett lättadministrerat test som kräver 20 tokens som varierar i form, storlek och färg. Patienten kommer att bli ombedd att identifiera mer än 60 kombinationer, som att bli ombedd att ”röra den röda fyrkanten” eller ”placera den gröna rektangeln ovanpå den blå cirkeln.”
Mer omfattande afasibedömningar kräver att bedömaren har omfattande utbildning i att genomföra afasiundersökningar. Minnesotatestet för differentialdiagnos av afasi ger en bedömning av patientens styrkor och svagheter i alla språkmodaliteter. Det är det mest omfattande testet, som kräver två till sex timmar att administrera. MTDDA består av mer än 40 deltest uppdelade i fem sektioner, såsom hörselstörningar, synstörningar och tal-/språkstörningar.
Boston Diagnostic Aphasia Examination, utvecklad 1972, innehåller mer än två dussin deltester som diagnostiserar förekomsten av afasi, mäter prestationsnivån över ett brett spektrum och bedömer svårighetsgraden av bristerna inom alla språkområden. En patient ges en poäng som objektivt beskriver graden av afasi som visas.
Porch Index of Communicative Ability består används främst som ett objektivt mått på graden av språkunderskott. Det är också en indikator på patientens prognos för återhämtning. Deltesterna kräver att patienten deltar i objektmanipulation, visuell matchning och kopiering av abstrakta former.
Kommunikationsförmågan i det dagliga livet är en mer nyligen utvecklad afasibedömning. Patienten är engagerad i en rollspelsövning som simulerar normala aktiviteter som att vara på läkarmottagningen eller i mataffären. Patienterna ombeds svara på mer än 60 specifika frågor och varje svar betygsätts på en tregradig skala efter hur effektivt patienten kommunicerade sina tankar.