En brottsbekämpande tjänstemans förmåga att lösa ett brott kan bero på korrekt bevisbevarande på brottsplatsen. De flesta brottsplatser lämnar en uppsjö av bevis som måste samlas in noggrant och sedan bevaras för att ge utredarna ledtrådar som används för att lösa brottet. Korrekt bevarande av bevis börjar med att säkra platsen för brottet och göra anteckningar om hur platsen såg ut när de första insatserna anlände. Därefter måste varje bevis samlas noggrant och placeras i lämplig behållare beroende på vilken typ av bevis det är. När bevisen väl har samlats in måste den bevaras eller förvaras korrekt för att den ska kunna användas i rättegången eller testas för ledtrådar.
När räddningspersonal anländer till platsen för ett brott börjar det viktigaste skedet av bevisbevarande. Utryckningspersonal måste vara säker på att de inte stör platsen och måste säkra området omedelbart. Rätt personal bör kontaktas, såsom rättsläkare, detektiver eller brottsplatsutredare, och detaljerade anteckningar bör göras om platsens tillstånd vid ankomsten.
När rätt personal anländer måste varje potentiellt bevis samlas in ordentligt. Bräckliga bevis, eller bevis som lätt kan förstöras eller stympas, bör samlas in först. Tekniker involverade i bevisbevarande inkluderar att samla in bevisen med lämpliga verktyg och sedan bevara bevisen i lämplig typ av behållare.
Att förstå hur man samlar in bevis är avgörande. Till exempel bör hårbevis samlas in med pincett och läggas i en tät plastpåse. Fingeravtryck samlas vanligtvis genom att damma och sedan lyfta avtrycket och placera det på en dia. Blodprov samlas vanligtvis in med lämplig bomullspinne eller gasväv och lufttorkas sedan och kyls ordentligt.
När bevisen väl har samlats in kräver bevisbevarande att de bevaras på rätt sätt av ett antal skäl, inklusive användning vid rättegång, studier och återlämnande till ägaren, i vissa fall. I de flesta jurisdiktioner måste det ursprungliga beviset som samlats in på en brottsplats presenteras vid en rättegång, vilket kräver korrekt bevarande av bevisen. Dessutom kan många typer av bevis, såsom hår, fingeravtryck eller blodbevis, användas av rättsmedicinska forskare för att samla in ytterligare ledtrådar, såsom en DNA-profil eller fingeravtryck av en potentiell misstänkt. I vissa fall måste beviset återlämnas till rätt ägare om det inte används vid rättegången, eller om det visar sig vara irrelevant för målet.