Det finns två grundläggande typer av sonetter, den äldre, Petrarchan-formen och den mer välbekanta Shakespeare-sonetten. Medan båda typerna av sonetter innehåller 14 rader, är dessa rader grupperade på olika sätt, och sonettrimsscheman är också olika. Där Petrarchan, eller italiensk, sonetten ordnar sig i två strofer, är den Shakespeareska, eller engelska sonetten, organiserad i fyra.
Båda typerna av sonetter är skrivna med jambisk pentameter, vilket innebär att varje rad innehåller fem slag med varannan stavelse betonad. Den italienska sonetten delar in dessa rader i en grupp om åtta och en grupp på sex. Sonettrimscheman i den första strofen finns traditionellt med den första, fjärde, femte och åtta raden som rimmar med varandra och den andra, tredje, sex och sjunde raden bär ett andra rim. Om den första uppsättningen rim kallas A och den andra uppsättningen kallas B, representeras rimschemat visuellt som ABBAABBA.
Den andra strofen innehåller sex rader, och det finns ett antal accepterade varianter av de tre nya ramsor som introduceras. Om dessa rim representeras av bokstäverna C, D och E, kan de sonettrimscheman de gör visas på ett antal sätt. De två första raderna, de andra två raderna och de två tredje raderna kan var och en rimma som CC, DD och EE. Alternativt kan ramsorna spridas över de sex raderna, som CDECDE eller CDEEDC. Andra arrangemang används ibland, som CDCEDE eller till och med EDCDEC, som innehåller de rimmade orden men inte placerar dem i ett mönster av rader.
Däremot är den engelska sonetten arrangerad i tre strofer som innehåller fyra rader vardera tillsammans med en tvåradig rimkuplett. Som med den italienska sonetten ges varje rad fem slag, eller meter; detta kallas pentameter. Traditionellt är raderna uppdelade i jambiska slag, som betonar andra, fjärde, sjätte, åttonde och tionde stavelserna.
Den engelska sonetten tillåter ett större antal rimpar i dikten, vilket innebär att poeten är mindre begränsad när det gäller ordval och, i slutändan, hur diktens ämne utvecklas. Varannan rad utspelar sig genom dikten, men varje ny strof är ett tillfälle för ett nytt rimpar. Sålunda kan engelska sonettrimsscheman skrivas som ABAB CDCD EFEF GG, med det sista rimmet som finns i rimkupletten som sammanfattar diktens tema, som vanligtvis erbjuder en twist eller djupare innebörd.