Många företag använder en enkel process för att fastställa kostnaden för såld vara, med hjälp av beräkningen som ett sätt att mäta vilken typ av framsteg företaget gör när det gäller att sälja de varor och tjänster som produceras och bjuds ut till konsumenter. En av nyckelaspekterna för de flesta sätt som används för att fastställa kostnaden för sålda varor (COGS) är att överväga mängden lager som finns till hands i början av en period och jämföra det med mängden lager som finns tillgängligt i slutet av samma period. Detta tillvägagångssätt möjliggör det som kallas först-in-först-ut (FIFO), ett av de vanligaste och mest effektiva sätten att mäta företagets aktivitet.
En grundläggande formel som används för att fastställa kostnaden för sålda varor börjar med att identifiera värdet på det inventarie som finns till hands på det datum som anses vara den första dagen i den aktuella perioden. Därifrån tas eventuella inköp eller tillägg till det inledande lagret i beaktande och paketeras tillsammans med lagret som finns till hands den första dagen av perioden, vilket gör det möjligt att identifiera vad som kallas det totala lagret för den perioden. Därifrån subtraheras en bedömning av alla utbetalningar från den inventeringen mellan periodens första dag och den sista dagen från den totala lagersiffran. Det som återstår anses vara kostnaden för sålda varor.
En variant av denna grundläggande formel som används för att fastställa kostnaden för sålda varor är att återigen börja med öppningsvärdet för varulagret från och med den första dagen av den aktuella perioden. I slutet av perioden dras det sammanlagda värdet av de gjorda utbetalningarna av från startbeloppet. Alla tillägg till lagret läggs sedan tillbaka till den aktiva lagersiffran, vilket gör det möjligt att komma fram till lagrets aktuella värde från och med periodens sista dag. Genom att subtrahera startbalansen från slutbalansen kan ett företag bestämma kostnaden för sålda varor och avgöra om månadens aktivitet var inom förväntningarna, eller om resultaten indikerar någon sorts framväxande trend.
Många företag kommer att använda något tillvägagångssätt för att bestämma kostnaden för varor som säljs på minst en månadsbasis, ofta med hjälp av kalendermånaden för att fastställa start- och slutdatum för perioden. Att ta sig tid att göra beräkningen kan ofta ge värdefulla insikter om hur bra verksamheten går när det gäller att producera varor som snabbt säljs och inte blåser upp lagret av färdiga varor till hands. Om beräkningen indikerar att lagret ökar utöver vad som anses vara en rimlig nivå, kan företagets tjänstemän besluta att minska produktionen tills lagret är lägre, vilket gör det möjligt för vad som kommer in i lager varje månad och vad som kommer ut för att uppnå en mer behaglig balans.