Ett sammansatt mikroskop är en apparat som använder en serie linser för att förstora den minsta detaljen av ett prov som annars inte skulle vara synligt med blotta ögat. De sammansatta mikroskopdelarna som är direkt ansvariga för förstoringen inkluderar objektiven, projektorlinsen och ögonlinserna eller okularen. Belysning och koncentration av ljusstrålen på provet tillhandahålls av ljuskällan, irisbländaren eller öppningen och kondensorn. De sammansatta mikroskopdelarna som är ansvariga för att fokusera bilden inkluderar grov- och finjusteringsrattarna. Stödjande strukturer i det sammansatta mikroskopet inkluderar objektglaset, armen och basen.
Förstoring av provet är det enda målet för ett mikroskop, och de sammansatta mikroskopdelarna som utför denna uppgift är objektiven, projektionslinsen och ögonlinserna. Denna förstoring åstadkoms genom att koncentrera en ljus källa av ljus på ett prov underifrån. Ljuset passerar genom provet och sedan in i ett av objektiven, där linsen förstorar bilden. De flesta sammansatta mikroskop har två till fyra olika objektiv som kan förstora provet i olika grad.
Att passera ljus genom objektivet vänder bilden. Om de avvikande ljusbanorna riktas nästa genom projektorlinsen, vänds bilden bakåt. En projektorlins är dock inte nödvändig och en bild kan ses omvänd utan förlust av bildkvalitet.
Därefter passerar ljuset genom ögonlinsen, som vanligtvis förstorar bilden ytterligare tio gånger och sedan projicerar bilden in i användarens öga. Vissa mikroskop har bara en okulär lins medan andra mikroskop har två. När ett mikroskop bara har en okulär lins, ses den förstorade bilden med ett öga och det andra ögat stängs.
Ljuskällan, irisbländaren och kondensorn är de sammansatta mikroskopdelarna som ansvarar för att belysa provet. Ljuskällan är helt enkelt en glödlampa. Ljus från glödlampan leds genom öppningen, ett verktyg som kan öppnas och stängas för att skapa en ljusstråle med olika diametrar. Ljusstrålen passerar sedan genom kondensorn, en lins som samlar och koncentrerar ljuset på provet för att maximera belysningen.
Fokuskontroll av bilden tillhandahålls av de sammansatta mikroskopdelarna, kallade kurs- och finjusteringsrattarna. Dessa rattar höjer och sänker scenen för att få bilden i fokus. Kursjusteringsratten flyttar scenen i en högre hastighet och används först för att föra provet nära fokus. Slutlig fokusering görs med hjälp av finjusteringsratten, som möjliggör små förändringar i scenens höjd och känslig kontroll över fokus.
Det finns flera delar av det sammansatta mikroskopet som är involverade i strukturellt stöd. Provet placeras på mikroskopets bord och hålls på plats med hjälp av klämmor. En U-formad bas ger en stabil grund för hela mikroskopet. Mikroskopets ryggrad, som stöder alla vertikala komponenter, kallas armen. Ett mikroskop bärs alltid genom att hålla i armen och placera en hand under basen.