Vilka är de olika metoderna för nötningstestning?

Nötningsprovning är en standardprocedur som används inom tillverkning och industri för att studera en produkts motståndskraft mot skador och slitage orsakade av nötning. Olika metoder används för nötningstestning av laboratorier, men det finns några grundläggande som är noterade som internationella standarder. Dessa tester ges en ASTM-beteckning, vilket indikerar att metoderna har utvecklats av ASTM International, en internationell tillverkningsstandardorganisation. Nötningstestning används på en mängd olika tillverkade produkter för att testa nötningsbeständighet i material som färg, lim, tyg och metaller.

Två vanliga metoder för nötningstestning är stifttestning och testning av apparater med torr sand/gummi. För stifttestning färdas en roterande stift längs en fast slitbana för att producera nötning på ytan. Testet med torr sand/gummihjulsapparat använder ett snurrande gummihjul som är placerat på ett visst avstånd från provbiten. Torr sand förs sedan in i gapet mellan hjulet och provet och strömmar i samma riktning som hjulets rörelse. Den torra sanden som används har en enhetlig kornstorlek och sammansättning för att säkerställa konsekventa slipegenskaper under testproceduren.

Ett exempel på stifttestning är standardtestmetoden för nötningsbeständighet för belagda tyger, eller ASTM D3389, nötningstestningsprocedur, som används för att mäta nötningsbeständigheten hos plast- eller gummibelagda tyger. Detta test mäter massaförlusten av ett tygs beläggning, eller slitage, till följd av interaktion med en roterande stift. Noggranna mätningar av materialets vikt och tjocklek görs före testning och jämförs med de resulterande mätningarna efter att testproceduren är avslutad.

ASTM G132 är en annan stifttestmetod, som kallas en dubbelstiftsmetod, som använder två stift monterade vinkelrätt mot testprodukten och en kontrollprodukt med en känd resistansfaktor. För detta test vägs provet och kontrollmaterialen före testning. Stiften färdas längs en kontinuerlig bana, vilket skapar slitage på materialens yta. När testet är slutfört tas båda bitarna bort från nötningstestmaskinen och vägs igen; den resulterande viktminskningen mäts med hjälp av en formel som inkluderar skydd mot variationer i stiftens nötande egenskaper.

Standardtestmetoden för att mäta nötning med hjälp av torrsand/gummihjulsapparaten, även känd som ASTM G65-testet, är en nötningstestmetod som mäter massa- eller volymförlust orsakad av torr sandnötning. Testet utförs genom att införa ett flöde av sand till utrymmet mellan det nötningsbeständiga provet som testas och ett snurrande gummihjul. Testlaboratorieteknikern mäter sedan den resulterande massan eller volymförlusten i provprodukten. Detta test används vanligtvis för att testa nötningsbeständigheten hos hårda ytbeläggningar, såsom färg, och för att testa fasta produkter, inklusive plast, metall eller keramik.