Intubation är processen att föra in ett rör i kroppen så att luft och vätskor kan avlägsnas eller tillföras. Även om den vanligaste intubationen är att hjälpa patienter att andas när en luftväg är förträngd, finns det många intubationstekniker som används för allmänna operationer. Några av de olika intubationsteknikerna inkluderar endotrakeal intubation, nasogastrisk intubation, nasotrakeal intubation, fiberoptisk intubation och videolaryngoskopi.
Endotrakeal intubation är en av de tillfälliga intubationsteknikerna som främst används av anestesiologer under operationer för att hålla en patients luftvägar öppna medan de sover. En andningsslang förs in genom munnen och in i luftstrupen. Luft tillförs sedan genom slangen så att patienten kan andas utan en mask över ansiktet. När operationen är klar tar narkosläkaren bort slangen genom att dra tillbaka den ur munnen.
Nasogastrisk intubation är en vanlig teknik som används när en patient har problem med att äta på grund av tillstånd som reflux eller avvikelser i halsen. För tidigt födda barn som inte orkar dia kan också intuberas med en nasogastrisk sond för att underlätta viktökning. Denna teknik är en mer permanent lösning och innebär att man för in en endotrakealtub genom näsan och in i magen. Luft pumpas ut ur magen och näringsämnen matas in i magen. Detta gör att patienten kan få tillräckligt med näringsämnen utan att kräkas.
Nasotrakeal intubation är en av de intubationstekniker som används när patientens mun inte kan öppnas, till exempel hos anfallspatienter, eller när en patient som något slags nacktrauma och inte kan flyttas. Vid en nasotrakeal intubation förs ett rör in genom näsan och in i luftstrupen. Detta öppnar luftvägarna och låter patienten andas. Denna metod kallas ofta den ”blinda” metoden eftersom insättningen görs utan användning av kamera.
Fiberoptisk intubation, som namnet antyder, använder en fiberoptisk omfattning för att hjälpa läkaren att placera röret i rätt position. Den fiberoptiska utrustningen är tunnare än röret och innehåller en kamera på änden. Kameran och slangen förs in i patientens hals och när den optimala positionen har hittats skjuts intubationsslangen in över kameraslangen. Kameraröret tas bort så att endast intubationsröret lämnas på plats.
Videolaryngoskopi intubation liknar fiberoptisk intubationsteknik men används främst för prematura nyfödda. Videolaryngoskopi använder en liten kamera inuti ett metallrör utrustat med ett blad. Utrustningen innehåller även en lampa som gör det lättare för kirurgen att styra bladet dit snittet för den nödvändiga operationen behöver vara. Genom att använda videolaryngoskopi intubation, kan kirurgen eliminera behovet av flera intubationsförsök som permanent kan skada luftvägarna ett så litet spädbarn.