Enligt de allmänt accepterade redovisningsprinciperna (GAAP) finns det fyra sätt att redovisa avskrivningar på tillgångar, och var och en tar hänsyn till olika faktorer. Den linjära (SL) GAAP-avskrivningsmetoden tar till största delen hänsyn till tillgångens livslängd och dess kostnad. Med produktionsenheterna (UOP) GAAP avskrivningsmetoden är produktionsnummer och kostnader de viktigaste faktorerna. Declining balance (DB) används mest med utrustning och tillgångar som säkert kommer att minska i värde under åren. I SYD-metoden (summa-of-the-year siffror) är de användbara tillgångsåren den avgörande faktorn.
En av de vanligaste GAAP-avskrivningsmetoderna är SL-metoden. Revisorn måste känna till tillgångens avskrivningsbara bas, vilket är kostnaden minus värdet. Detta värde delas sedan med antalet år som tillgången beräknas leva. Till skillnad från de flesta andra metoder, där avskrivningen kommer att vara olika varje år, har SL-metoden samma avskrivning. Tillgångar som har en lättupptäckt avskrivningsbar bas, men inte en bestämd livslängd, fungerar bäst med denna metod.
Även om det finns många faktorer som beaktas med UOP GAAP-avskrivningsmetoden, är denna metod enkel att använda när faktorerna är kända. När något tillverkas eller används är det många faktorer som gör att tillgången sjunker. Till exempel, om en produkt tillverkas, bör andra kostnader beaktas, inklusive antalet tillverkade, kostnaden för export eller frakt, påfrestningen på utrustningen och personaltimmar som krävs för att tillverka produkten. Alla dessa faktorer räknas ihop, och detta leder till avskrivningssiffran.
En GAAP-avskrivningsmetod som liknar SL är DB-metoden. För att räkna ut DB måste revisorn först utföra SL-metoden. Därefter multipliceras värdet där med 150, 200 eller 250 procent, beroende på den beräknade avskrivningen. Avskrivningsprocenten multipliceras sedan med tillgångens initiala värde för att upptäcka dess värdeminskning.
I SYD GAAP-avskrivningsmetoden är det viktigt att veta exakt hur länge tillgången kommer att vara användbar. När detta är känt läggs årtalen ihop. Till exempel, om tillgången kommer att vara användbar i tre år, kommer revisorn att lägga till 1, 2 och 3 för att få 6. Dessa siffror omvandlas sedan till bråk som går i fallande ordning, som multipliceras med tillgångens värde. Det betyder att för det första året multipliceras tillgången med 3/6, sedan är nästa år 2/6 och det tredje året multipliceras med 1/6.