Det är svårt för banker att få någon vinst på att låna ut till fattiga människor, och utan etablerad kredit kan de fattiga utgöra en investeringsrisk för vilken institution som helst. Program har dock utvecklats som är utformade för att minska fattigdomen och tillhandahålla finansiella tjänster till de fattiga. Dessa alternativ faller ofta under ett produktparaply som kallas mikrofinansiering, vilket innebär extremt små summor pengar som lånas ut till de fattiga av banker, andra låneinstitutioner och stiftelser. Det är små lån som i fattiga, avlägsna områden kan räcka extremt långt.
Utlåning är en av de tjänster för de fattiga som främst tillhandahålls av mikrofinansieringsinstitutioner (MFI). Dessa banker ger ofta lån till människor i underutvecklade länder som annars inte kan tjäna pengar. Med ett extremt litet lån kan en fattig individ driva ett hushåll eller öppna ett företag och börja generera inkomster på egen hand förutom att lära sig ekonomisk disciplin.
Det finns finansiella tjänster tillgängliga för vissa demografier av de fattiga, inklusive kvinnor och barn. Ett MFI kan till exempel erbjuda kvinnor i ett fattigt samhälle möjligheten att öppna ett sparkonto. Detta lär inte bara ut ekonomisk disciplin utan tillåter dessa kvinnor att tjäna ränta på besparingar, vilket i sin tur ökar den investeringen. Fattiga barn kan börja lära sig att spara genom juniorsparprogram som erbjuds av MFI, vilket skapar potentialen att styra en hel generation mot framgång och bort från fattigdom.
Fördelarna med tjänster för de fattiga, såsom mikrofinansiering, är omätbara. Denna finansiering tillåter fattiga invånare att generera en inkomstström och sedan driva ett hushåll, gör det möjligt för dem att etablera krediter så att framtida lån och bidrag blir tillgängliga och främjar affärer och handel i ett samhälle som annars skulle kunna vara improduktivt. Chanserna och möjligheterna till utbildning bland barn till fattiga ökar till följd av dessa finansiella tjänster för de fattiga. Sjukdomar mildras eftersom finansiering ökar tillgången till medicinska produkter, anläggningar och till och med hälsovård. Resultatet är en bättre levnadsstandard i fattiga och avlägsna områden.
Ibland kommer finansiella tjänster för de fattiga i form av tillhandahållande av en stor institution, till exempel en stiftelse. Med lite eller inga pengar är det nästan omöjligt för några av världens fattiga människor att få tillgång till teknik, inklusive banktjänster. Program hos stora stiftelser och leverantörer av tekniktjänster förser ofta fattiga samhällen på landsbygden med mobiltelefoner och tjänster, vilket gör att fattiga samhällen kan genomföra finansiella transaktioner på dessa enheter.