Internationell handel bedrivs av företag som är tillräckligt effektiva för att vara konkurrenskraftiga på den internationella marknaden. Företag i olika länder tenderar att specialisera sig inom olika sektorer; till exempel kan industriländer ha företag som är specialiserade på högteknologisk tillverkning eller finansiella tjänster, medan utvecklingsländer kan exportera främst jordbruksprodukter. Regeringar inför tullar eller kvoter för att skydda vissa inhemska industrier från utländsk import, och dessa är ett hinder för internationell handel. Internationella avtal och organisationer har syftat till att öka handeln genom att minska tullhinder och tillhandahålla förfaranden för tvistlösning. Världshandeln har också gynnats av förbättrade transportmedel, containerisering och harmoniserade villkor för internationella kontrakt.
Handeln internationellt har underlättats av internationella överenskommelser och organisationer som World Trade Organization (WTO). Förhandlingar har lett till sänkningar av tullar och kvoter som varit en broms för internationell handel. När det uppstår tvister om införandet av tullar, finns det ett förfarande för tvistlösning som inkluderar utdömande av sanktioner mot länder som befunnits ha brutit mot reglerna. Även om internationella överenskommelser ofta är svåra att nå, säkerställer förhandlingar inom WTO att internationella handelsfrågor övervägs noggrant. Frågor som återstår för världshandeln från och med 2011 inkluderar minskade subventioner till jordbrukare i industriländer och övervägande av behovet av skydd för jordbruket och andra sektorer i fattigare utvecklingsländer.
Införandet av containerisering har gjort logistiken för internationell frakt mycket enklare. Utvecklingen av stora containerhamnar och torra inlandshamnar samt snabb dockning, lastning och lossning har stimulerat internationell handel. Större fartyg styrs till hamn med radar och bär större laster. Hamnarna har utökats i storlek för att ta emot frakten och har utvecklat infrastruktur för att snabbt kunna flytta det vidare.
Internationella avtalsvillkor har harmoniserats genom arbetet i organisationer som International Chamber of Commerce (ICC). Standardavtal minskar risken för missförstånd mellan köpare och säljare när det gäller fördelningen av frakt- och försäkringskostnader. Den ökade användningen av elektroniska betalningsmedel har minskat oron för betalningar och remburser har anpassats för att säkerställa att ekonomiska ärenden påskyndas så snabbt och smidigt som möjligt.
Internationella handelstvister kan lösas lättare som ett resultat av införandet av mekanismer för tvistlösning genom organ som FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL). Länder har underlättat internationell handel för företag genom att underteckna bilaterala investeringsskyddsavtal som ger vissa garantier för investerare och tillhandahåller tvistlösning. På liknande sätt syftar bilaterala dubbelbeskattningsavtal mellan länder till att eliminera möjligheten till dubbelbeskattning av företag som handlar internationellt och tillhandahålla en mekanism för lösning av skattetvister.