Vilka är de olika användningsområdena för ett bubbelekokardiogram?

En läkare kan begära ett bubbelekokardiogram för att kontrollera onormala blodflöden genom och runt hjärtat. Denna procedur kan göra det möjligt för en kardiolog att identifiera ett hjärtfel som kan orsaka komplikationer senare i livet. Om en patient har ett tillstånd som visar sig på bubbelekokardiografi, kan läkaren utföra en utvärdering för att avgöra om operation och andra behandlingar är nödvändiga för att lösa problemet.

I ett bubbelekokardiogram visualiserar en ultraljudstekniker hjärtat med hjälp av ultraljud. Detta ger en realtidsvisning av hjärtslag och vätskans rörelse genom hjärtat. Teknikern injicerar en koksaltlösning som innehåller små suspenderade luftbubblor, som skapas genom att omröra lösningen precis innan den injiceras. Dessa bubblor kan ses på ultraljudet när de rör sig genom hjärtat, vilket gör att teknikern kan leta efter blod som rinner i ett ovanligt mönster eller riktning.

Normalt ska blod inte passera direkt mellan vänster och höger sida av hjärtat. Ett bubbelekokardiogram kan avslöja att blod passerar genom en defekt som en patenterad foramen ovale (PFO) eller förmaksseptumdefekt (ASD), ett hål i hjärtat. Dessa defekter kan skapa problem, som att utsätta patienten för risken för en stroke från en blodpropp och tvinga patientens hjärta att arbeta hårdare för att hålla blodet i cirkulation.

Läkare kan överväga ett bubbelekokardiogram om en patient har symtom som tyder på ett problem med hjärtat, för att avgöra om ett problem är närvarande och för att lära sig mer om det. Detta kan inträffa i mycket ung ålder, eftersom mycket små barn som har hjärtfel ofta är lätta att upptäcka vid rutinmässig diagnostisk screening. De kan vara andfådd eller kan ha onormala hjärtljud som tyder på en defekt i hjärtats struktur. Testet kan avslöja en defekt och ge information om dess svårighetsgrad.

Patienter och familjemedlemmar bör inte få panik om en läkare ber om ett bubbelekokardiogram. Även om läkare inte beställer detta test om de inte tror att det är något fel, kanske patienten inte har ett hjärtproblem eller kan ha ett mildt tillstånd som inte kräver någon ytterligare åtgärd. Patienter som är oroliga för resultatet av testet kan diskutera sina bekymmer före testet. Läkaren kan ge mer information om vad testet kommer att söka efter och vilka typer av behandlingsalternativ som kan finnas tillgängliga om patienten behöver behandling.