När det kommer till satiranalys bör en läsare överväga satirens inneboende budskap och använda det som språngbräda för vidare analys. När detta budskap har fastställts bör läsaren överväga om satiren är ”lätt” och ”lekfull” eller ”tyngre” och använder en ”mörk” ton för att göra sin poäng. Detta kan hjälpa en läsare att identifiera vilken typ av satir han eller hon analyserar, vilket sedan kan göra det lättare att dra paralleller mellan den och andra satirverk. Satiranalysen bör sedan fortsätta med en granskning av författarens verkliga syfte eller ställning i ämnet, och eventuella lösningar som kan presenteras av författaren.
Satiranalys bör ofta börja med en övergripande bedömning av ämnet som finns i satiren, för att förstå det grundläggande ämnet i ett verk. En läsare kan inledningsvis ta verket till ”nominellt värde”, ignorera satiren, för att avgöra vad som diskuteras. I ett verk som A Modest Proposal av Jonathon Swift föreslår Swift att fattiga irländare ska sälja sina barn till rika engelska som kött för att ha råd med mat. Om man bortser från den uppenbara och mörka satiren i detta förslag, kan ämnet snabbt ses vara fattiga och matbrist.
När detta ämne har bestämts bör en läsare fortsätta satiranalysen genom att titta på den faktiska satiren som används och tonen i sådan satir. I exemplet ovan är satiren helt klart förslaget att folk säljer sina barn för att kunna försörja sig själva. Detta är en omänsklig och otänkbar handling för alla rationella människor, så satiren i detta exempel är tydlig. Det är också satir med en mörk och lite ”ond” ton.
Satiranalys kan fortsätta genom att använda denna information för att avgöra vilken typ av satir ett visst verk tillhör. Ett blygsamt förslag, till exempel, anses allmänt vara ett verk av juvenalisk satir, som ofta är ”mörk” och grym i tonen, och menat att indikera fördömande av någon aspekt av ämnet. I motsats till detta kan vissa verk vara horatisk satir, som ofta är ”lättare” i tonen och menad att vara mer lekfull i sin inställning till satir. Satiranalys kan avgöra vilken typ av satir ett verk använder, inklusive menippisk satir som är mer kaotisk och universellt hånfull, för att tillåta en läsare att bättre förstå författarens perspektiv.
All denna information kan användas i satiranalys för att hjälpa en läsare att förstå ämnet, vilken typ av satir som används för att illustrera något om ämnet och hur författaren ser på ämnet. Därifrån bör en läsare försöka avgöra om en verklig lösning föreslås av författaren, som ofta ingår i ett satirverk. Denna lösning avfärdas ofta inom verket, eftersom den satiriska synen är skev i förhållande till författarens sanna perspektiv, och därför borde analysen av verket föra denna lösning ur satirkontexten.