Onlinespelsstrategi är mångfacetterad och beror ofta på vilken genre av spel som spelas. Till exempel bör ett massivt multiplayer online-rollspel (MMORPG) spelas helt annorlunda än ett realtidsstrategispel (RTS) eller ett first-person shooter (FPS), eftersom de tre genrerna involverar olika inställningar och mål. Onlinespel kännetecknas ofta av närvaron av mänskliga motståndare i motsats till datormotståndare. Detta öppnar onlinespelstrategin för en mängd verkliga taktiker som spelar på svagheterna i mänsklig uppmärksamhet. De bästa tipsen för onlinespelsstrategi inkluderar att hantera resurser effektivt, använda taktiska manövrar för att överlista motståndare och få en teknisk fördel genom att använda den bästa möjliga utrustningen.
Resurshantering, eller makrohantering, är avgörande för alla spelstrategier, även om det vanligtvis försummas för mer spännande spelaspekter. Resurshantering bör ses som produktions- eller förberedelsefasen, som i allmänhet upprätthålls till slutet av spelet. Oavsett om genren av spel som spelas kräver att lagra vapen och ammunition, som i de flesta FPS-spel, eller kräver stadsexpansion och enhetsträning, som i många RTS-spel, kommer utslitningen av frekventa strider vanligtvis att gynna spelaren som gör det mesta av sin eller hennes begränsade resurser. Behovet av att uppskatta resurshantering är kanske mest uppenbart i MMORPGs, där själva spelinställningen predisponerar spelaren att fokusera på att samla resurser.
Särskilda strategier i stridens hetta, eller användningen av mikrohantering, tenderar att bero på de tekniska aspekterna av spelgenren och det specifika spelet i sig. First-person shooter-spel kräver vanligtvis oförutsägbara rörelser för att komplicera en motståndares inriktning. Strategispel i realtid kräver att man tilldelar de särskilda enhetstyperna för olika arméer för att rikta sig mot motståndarnas särskilda enhetstyper som de är mest effektiva på att dominera. MMORPG kräver ordning och timing av besvärjelser eller förmågor på ett sådant sätt som bäst förbättrar deras skada och försvagning eller läkning och befästning. Alla genrer kräver att upprätthålla snabb kommunikation mellan allierade spelare för strategisk harmoni.
Generellt sett ger defensiva ställningar en fördel, vilket tvingar motståndaren att komma ut ur befästningen medan försvararen behåller en befäst position. Å andra sidan underlättar statiska defensiva ställningar en motståndares ansträngningar att få hjälp med spaning, vilket en försvarare kanske inte inser har erhållits. I genrer där spelare kan upprätthålla en befäst ”huvudbas” såväl som kontraspaningsvakter, kan fördelarna med en defensiv ställning bibehållas samtidigt som man undviker nackdelarna. En offensiv taktik är distraktion, som innebär att man bara använder en bråkdel av sina styrkor eller ammunition för att ockupera en motståndares uppmärksamhet samtidigt som man riktar majoriteten av ens styrkor och ammunition mot mer kritiska, då försummade mål.
Onlinespelsstrategi kombinerar ofta mikrohantering och makrohantering för att uppnå subjektiv men utvecklad taktik. ”Lura” innebär att uppmuntra en motståndare att vänja sig vid en specifik strategi eller rörelse genom att synligt upprepa den, bara för att kritiskt dra fördel av sådana avslappnade antaganden genom att helt omdirigera ansträngningarna. ”Bluffning” innebär att skrämma en motståndare med overklig kraft eller kapacitet genom att bara verka ha dem, en taktik som syftar till att styra motståndarens strategi till en förutsägbar eller icke-hotande, reaktionär hållning.
Spelare kan ibland dra fördel av tekniken som driver spelet. Onlinespelsessioner utsätts ibland för ”lag”, en överhoppningseffekt som orsakas av långsamma internetanslutningar. Detta tillåter ibland spelare med snabbare anslutningar att utöva överlägsen kontroll över stridsflödet. Bortsett från sådana tekniska möjligheter utanför själva spelet, kommer de flesta manifestationer av onlinespelsstrategier till viss del att spela in i den mänskliga psykologins möjligheter.