C-socket-programmering handlar om att bygga virtuella sockets på en dator och även om det kan vara svårt att börja med denna typ av programmering, finns det tips för att förbättra en programmerares effektivitet. Varje kodningsrad i C-socket-programmering bör ha ett visst tecken för att öppna och stänga raden, och ett annat tecken ska användas för att fånga fel. De flesta datorer kommer med 1,024 XNUMX sockets eller mindre, så programmeraren bör skapa nya sockets över detta antal. När en socket används kommer den att överföra data och om programmeraren vill se vad som överförs kan han eller hon använda en tagg för att lägga till denna funktion. För att säkerställa att portarna lyssnar, bör programmeraren använda kodning för att kontrollera känslighet.
Det krävs ofta många rader med kodning för att göra en socket i C-socket-programmering, och varje rad ska börja med ”{” och sluta med ”}”. Detta krävs inte, men om detta inte görs kan uttaget förväxla två eller flera linjer som en linje, vilket kan orsaka konflikter. För att leta efter fel kan programmeraren lägga till ”(” och ”)” i början och slutet av en kodningssektion, och sockeln kommer att söka efter fel när den körs.
Medan C-socket-programmering handlar om att göra sockets, kommer de flesta datorer redan med ett stort antal sockets. Antalet uttag är vanligtvis 1,024 1,025 i den högre delen, men vissa datorer kan ha färre. Oavsett vilket system programmeraren använder bör han eller hon numrera nya sockets från XNUMX XNUMX eller högre. Detta hindrar inte bara programmerarens sockets från att komma i konflikt med inbyggda sockets, men när de ansluter till en annan dator kommer det inte att finnas några konflikter där heller.
Sockets används för att överföra data och, även om detta vanligtvis är ofarligt, kan personer som använder socklarna överföra känsliga eller skadliga filer. För att kontrollera uttagen i C-socketprogrammering kan programmeraren lägga till ”tcpdump”-taggen till sin kodning. Detta kommer att göra en kort rapport som visar varje fil som flyttas genom sockets.
Efter att ha byggt ett nytt uttag bör programmeraren se till att porten – där uttaget ansluts – lyssnar. Om det inte är det, överförs inte filer via socket-anslutningen. För att kontrollera bör programmeraren lägga till en ”netstat”- eller ”nmap”-tagg. Om en nolla returneras, lyssnar inte porten; om en etta returneras så är den det.