Bildspråk kan ibland skrämma bort läsarna eftersom det ofta är svårt att tolka. Poesi innehåller vanligtvis en hel del av denna typ av språk, förutom meter, rim och andra poetiska anordningar. Att läsa poesi kan därför vara svårt och obehagligt för vissa läsare, om inte dessa läsare lär sig att läsa poesi både för njutning och tolkning. Ett sätt att åstadkomma detta är att börja läsa poesi med vissa mål i åtanke. Första gången läsaren läser igenom en dikt ska han eller hon helt enkelt njuta av ordens ljud, radflödet och den övergripande presentationen av dikten.
Detta gör att läsaren kan bli ansluten till dikten, även om han eller hon inte nödvändigtvis förstår meningen eller den övergripande poängen med dikten. Ibland handlar det att läsa poesi om att njuta av formen: kombinationen av ord, ljuden de gör tillsammans, radbrytningar och pauser, och så vidare. Läsaren kan börja läsa poesi utan att söka efter mening, vilket kan vara frustrerande och svårt. Istället kan han eller hon helt enkelt läsa för nöjes skull.
Efter den första genomläsningen kanske läsaren vill försöka hitta djupare betydelser. En förståelse för bildspråk kan vara nödvändig, men det är viktigt för läsaren att komma ihåg att mycket av poesin är öppen för läsarens tolkning. Detta betyder att det verkligen inte finns någon felaktig tolkning av en dikt i många fall; meningen är vad läsaren än tar bort från orden. I andra fall kan en poet ha ett specifikt tema eller idé i åtanke när han skriver stycket; läsaren borde vara mindre angelägen om att upptäcka den exakta innebörden och mer angelägen om att få sin egen insikt från orden.
Att studera de olika typerna av bildspråk, meter, rim och andra poesistrukturer kan hjälpa en läsare att komma fram till en mer vanlig tolkning av dikten. Att förstå termer som liknelse, metafor, synekdok, metonymi, onomatopoei och så vidare kan hjälpa läsaren att förstå språket mer effektivt. Att forska lite om poeten kan också ge en viss insikt om dikternas innebörd, eftersom läsaren kommer att kunna få det sammanhang från vilket författaren skrev just det stycket. Högläsning kan också hjälpa läsaren att höra ljud eller mönster som han eller hon annars kan ha missat när han läser tyst.