Arduino®-mikrokontrollern är en favorit bland amatörer, konstnärer och robotbyggare som inte nödvändigtvis är elektriska ingenjörer. Arduino®-programmeringsmiljön är baserad på Processing, ett språk på hög nivå som i allmänhet är lättare att lära sig än C++ och Java. Människor som lär sig Arduino®-programmering eller har programmerat ett tag i allmänhet kommer att tycka att det är mycket lättare att skapa funktionell kod genom att gå igenom de kostnadsfria Arduino®-handledningarna, hänvisa till språkreferensen, hålla sig organiserade och skriva ner ett programs funktioner på papper innan. skriva valfri kod. Varje program bör också testas innan det laddas på Arduino® mikrokontroller.
Den officiella Arduino®-webbplatsen innehåller ett stort bibliotek med programmeringshandledningar för nybörjare och programmerare på medelnivå. Dessa tutorials lär ut saker som hur man tänder en lysdiod (LED) eller kör en motor. Nybörjare bör planera att gå igenom varje handledning i den ordning de presenteras. Att sammanställa koden och lägga till kommentarer för att beskriva vad varje rad betyder kommer att avsevärt öka en nybörjares förståelse för Arduino®-programmering och förbättra hans eller hennes memorering av viktiga programmeringskoncept.
På den officiella Arduino®-webbplatsen finns länkar till förklaringar av de olika funktionerna som används av Arduino®-programmeringsspråket. Den tillhandahåller också länkar till gemenskapsgenererad kod och ytterligare bibliotek som kan utöka funktionaliteten hos Arduino®-koden och mikrokontrollern. När en programmerare stöter på förvirrande kod, glömmer Arduino®-programmeringssyntaxen eller behöver hitta namnet på en funktion, har webbplatsen oftast svaren.
Organisation kan vara skillnaden mellan funktionell, tydlig kod och felaktig eller obegriplig kod. För att ett Arduino®-projekt ska fungera måste hårdvaran och mjukvaran komplettera varandra. Om ett stift av misstag ställs in som en utgång istället för en ingång i koden, kan den anslutna enheten skadas. För att undvika dessa misstag, gör en lista över alla anslutna in- och utgångar på Arduino®-mikrokontrollern. Skriv ner namnen på de anslutna enheterna, deras pin-nummer, om de är in- eller utgångsenheter och deras driftspänningar. Det är mycket lättare att hänvisa till en lista än att upprepade gånger titta på anslutningarna på Arduino®.
Att hålla sig organiserad innebär också att koden ska läsas bra. Definiera globala variabler, som används i hela programmet, före installationen, och ge alla variabler igenkännbara namn. Variabeln som lagrar de inkommande värdena från en ultraljudssensor kan till exempel heta ”ultrasonicReading.”
Variabler som endast används av en funktion bör definieras inom den funktionen. Detta gör det lättare att felsöka kod om en variabel lagrar ett oväntat värde. Bra kod kommenteras också bra. Använd kommentarer för att beskriva vad koden gör. Detta gör det mycket lättare att upptäcka problem, modifiera koden för framtida applikationer och dela kod med andra programmerare.
Små program kan kodas på plats i Arduino®-programmeringsapplikationen, men stora program kan i allmänhet inte vara det. Stora program kan innehålla många rader kod, innehålla flera funktioner eller interagera med flera enheter. Det är i allmänhet lättare att skriva ett stort eller komplext program genom att skriva ner dess funktioner i den ordning de förekommer på papper. Flödesscheman är användbara verktyg för att illustrera funktionaliteten hos stora program och schemaläggningen av deras funktioner.
För att undvika att ladda dålig kod på mikrokontrollerchippet, testa all kod i Arduino®-programmeringsmiljön först. Programmeringsapplikationen innehåller en ”Verifiera/Kompilera”-knapp som ser ut som en vanlig uppspelningsknapp. Efter att knappen har tryckts in kontrolleras varje kodrad för fel, inklusive syntaxfel. Om ett fel hittas visas resultatet längst ner i programmeringsfönstret.