Indira Priyadarshini Gandhi var Indiens premiärminister och var den första kvinnan som innehade denna position i Indien. Gandhi utmärker sig både för det arbete hon utförde när hon var på ämbetet och som en kvinnlig styrka och handlingskraft på det politiska området. Indira Gandhi valdes till posten som premiärminister i Republiken Indien vid fyra olika tillfällen. Hon tjänade tre mandatperioder i rad från 1966 till 1977. Hon valdes senare för en fjärde mandatperiod 1980, som hon tjänade fram till mordet den 31 oktober 1984.
Indira Priyadarshini Gandhi föddes den 19 november 1917. Dottern till den framstående indiska politiska figuren Jawaharlal Nehru, Gandhi verkade vara avsedd för livet på det politiska området. Under sin barndom fick Indira Gandhi och hennes familj besök av den enormt inflytelserika Mahatma Gandhi, under vars ledning hennes far, Jawaharlal Nehru, deltog i den indiska självständighetsrörelsen. Hon skulle senare också gå med i rörelsen.
Under tiden för sin utbildning vid University of Oxford, England, deltog Indira Gandhi i politisk aktivism, inklusive den pro-independence-rörelse som kallas India League. 1941 gifte hon sig med aktivisten Feroze Gandhi, som hon senare fick två barn med. 1947 hjälpte hon till med att organisera flyktingläger för pakistanska flyktingar under delingen av Indien. Detta var kanske hennes första betydande offentliga tjänst.
Indien fick senare självstyre från officiellt brittiskt styre och antog en konstitution den 26 januari 1950, som utropade landet till en republik. Indira Gandhis far, Nehru, blev den första premiärministern i den nybildade republiken Indien. Under hans mandatperiod agerade hon som assistent åt sin far, och lärde sig säkert mycket som hon så småningom skulle använda under sina egna perioder som premiärminister.
Gandhi valdes till president för den indiska nationalkongressen 1960, och efter hennes fars död 1964 blev hon medlem av Rajya Sabha, parlamentets överhus. Hon utsågs till denna position av dåvarande president Kamaraj, som senare skulle bli en källa till stöd i hennes kampanj för att bli premiärminister.
1966 blev Indira Gandhi Indiens tredje premiärminister, efter att ha vunnit ett jordskredsval. Kort efter hennes val splittrades den indiska nationalkongressen och Gandhi blev populär bland socialistiska partier. Hon förstatligade banker och fick beröm kring segern 1971 i det indo-pakistanska kriget. Det var under denna tid som Indien blev världens nyaste kärnkraft. En annan stor bedrift i Indien, den gröna revolutionen, inträffade också under denna tid. Den gröna revolutionen på 1960-talet, officiellt känd som Intense Agricultural District Program (IADP), omvandlade Indien från ett land i behov av livsmedelsbistånd utifrån, till en stor exportör av livsmedel.
1971 kampanjade Indira Gandhi för en andra period som premiärminister och fortsatte att göra kampen mot hungerfattigdom till en av sina högsta prioriteringar. Hennes rop för Garibi Hatao, som betyder ”avskaffa fattigdomen”, var en viktig faktor i hennes slutliga val, även om effektiviteten av Garibi Hatao-programmen har ifrågasatts sedan dess.
Gandhis inrikespolitik blev attackerad, eftersom vissa ansåg att hon var auktoritär på gränsen. Inflation och en svag ekonomi ledde till omfattande demonstrationer i kritik av Gandhis regering. I juni 1975 anklagades Gandhi för att ha använt olagliga metoder under sin tidigare valkampanj och befanns skyldig av Högsta domstolen i Allahabad.
Mitt i uppmaningarna till hennes avgång utropade Gandhi undantagstillstånd i Indien, vilket resulterade i fängelse av hennes politiska fiender, negation av konstitutionella rättigheter och censur av pressen. Indira Gandhi kallade till ett nyval 1977, men besegrades av motsatta politiska partier. Nu vid makten beordrade fiender till Gandhis regering arrestering av både Gandhi och hennes son, Sanjay, som också hade kritiserats för sitt stöd och genomförande av impopulära sociala och politiska aktiviteter.
Gripandet resulterade i att Gandhi uteslöts från parlamentet, men det slutade med att hon fick sympati under hennes förlängda rättegång. Indira Gandhi åberopade sina sedan länge etablerade sociala färdigheter och började arbeta för att vända den allmänna opinionen tillbaka till hennes fördel. Hon började hålla tal, där hon bad om ursäkt för sina tidigare fel. Hon återställde inte bara sin egen popularitet, utan kongressens tidigare makt, och blev premiärminister för en fjärde period 1980. Hon regerade fram till 1984, då hon mördades av två av sina egna livvakter, som troddes ha varit sikh-rebeller.