De flesta barn är bekanta med vidskepelsen att en önskan till ett stjärnfall kommer att gå i uppfyllelse. Även om ingen vet exakt var eller när traditionen att önska sig ett stjärnfall uppstod, är det utan tvekan kopplat till skönheten och den relativa sällsyntheten av stjärnfall och mänsklighetens eviga fascination av himlen. Stjärnor har sedan urminnes tider förknippats med gudomliga krafter, och även idag förknippar vissa människor stjärnskott med änglar, så att önska en stjärna kan vara besläktad med att be en bön.
Stjärnfall är faktiskt inte alls stjärnor, utan meteorer. En meteor är det glödande spåret som dyker upp på himlen när en meteoroid, en bit skräp i rymden, kommer in i jordens atmosfär. De flesta meteoroider som kommer nära jorden brinner upp innan de når planetens yta, så stjärnfall är ofta alla människor ser av en meteoroid. Meteorer framstår för det mänskliga ögat som glödande ljus som i storlek och färg liknar stjärnor, så för den fantasifulla eller oinformerade är det ganska naturligt att tänka på dem som fallande eller skjutande stjärnor.
Stjärnfall kan anses vara lyckligt lottade och idealiska för att önska eftersom de är relativt sällsynta att se, särskilt i moderna städer med betydande ljusföroreningar, och eftersom de kommer och går så snabbt. Att önska sig stjärnfall är faktiskt lite av en utmaning, eftersom de försvinner nästan så fort man ser dem. Därför är det svårt att motbevisa påståendet att önskningar om stjärnfall går i uppfyllelse.
En välkänd amerikansk barnrim, ”Star Light, Star Bright”, hänvisar till traditionen att önska stjärnor, men stjärnan i dikten är ”första stjärnan jag ser i natt” snarare än ett stjärnfall. ”Star Light, Star Bright” tros härstamma från slutet av 19-talet, och även om det är okänt om bruket av att önska stjärnor föregår dikten eller inte, verkar det troligt att människor har önskat dessa hisnande, mystiska himmelska kroppar sedan långt före nedtecknad historia.