Som många av oss kanske har misstänkt hela tiden lutar hela världen verkligen i 23.5 graders vinkel. Av skäl som borde bli uppenbara inom kort är denna lutning av planeten den främsta anledningen till att vi upplever årstidsväxlingar. Det förklarar också varför vissa av jordens invånare bara markerar säsongsförändringar i kalendrar medan andra måste förbereda sig för ett antal extrema väderförhållanden. Årstiderna förändras som ett resultat av att solljus träffar jordens yta i olika vinklar när jorden kretsar runt solen.
Eftersom jorden lutar på sin axel, spenderar både nord- och sydpolen tid åt och från solen. Solens ljus och värmeenergi träffar den centrala delen av planeten mest direkt, vilket innebär att invånare som bor längs ekvatorområdet nästan inte upplever några årstidsförändringar. Väderförhållandena längs jordens ekvator är nästan konstant varma och blåsiga, med bara enstaka regn för lättnad. I dessa tropiska områden har jordens lutning liten eller ingen effekt på deras årstider.
I andra delar av världen har dock jordens lutning och relativa position i förhållande till solen mycket djupare effekter. Överraskande nog har avståndet mellan jorden och solen liten betydelse för årstidernas växlingar. Jorden är längst bort från solen under juli månad, en av de varmaste månaderna på norra halvklotet. Det som betyder mest är vinkeln på solens strålar när de når planetens yta. När jorden lutar bort från solen träffar strålarna norra halvklotet i en vinkel, vilket innebär att värmeenergin inte är lika direkt. Därför upplever de norra och södra halvklotet säsongsväxlingar, med den norra vintern och den södra sommaren.
När jorden fortsätter att kretsa runt solen, vänds lutningsvinkeln och det sker ytterligare ett årstidsbyte. Årstiderna som kallas vår och höst är övergångsfaser då solens strålar omfokuseras. Många händelser i naturen, såsom uppkomsten av ny tillväxt på våren eller fällning av löv på hösten, utlöses av förändringar i temperatur eller tillgängligt dagsljus när solens energi blir mer diffus. Årstidernas växlingar är också ett exempel på naturens bevarandelag i arbete. Cykeln av födelse, liv, förfall och död hjälper till att hålla planeten i rätt balans, snarare än att tvinga djur och växter att upprätthålla en konstant och utmattande livstakt.