Många undrar varför Romeo och Julia måste sluta med titelkaraktärernas död. Med tanke på handlingen från ett modernt ljus är det mer än tragedi om en 13-årig flicka och en 15-årig pojke begår självmord. En tidning som rapporterar sådana nyheter skulle sannolikt kalla det skräck, inte tragedi. Det finns faktiskt flera anledningar till varför karaktärerna måste dö, några integrerade i handlingen och andra tjänar karaktären av elisabethanskt drama.
Ur ett handlingsperspektiv har Romeo och Julia till en början inte för avsikt att begå självmord. Faktum är att målet är att fejka deras död så att de kan fly och fortsätta sina gifta liv, eftersom de har gift sig i akt II.
Deras respektive familjer skulle inte stödja deras äktenskap på grund av Montague/Capulet-fejden, så det finns ingen möjlighet att deras äktenskap upprätthålls eller erkänns av familjerna. Juliet hotar att ta livet av sig om brodern inte kan komma på en rimlig lösning.
Det är sant att Romeo och Julia är ganska unga, men de skulle ha ansetts vara i äktenskaplig ålder på Shakespeares tid. Men dramatikern hade förmodligen vettigt att inse att även en gift 13-åring fortfarande är en 13-åring. Paret kan bara se saker genom sitt eget perspektiv och hade varken visdom eller tålamod. Båda karaktärernas död verkar som världens ände för båda karaktärerna. Båda tror att de omöjligt kan leva om någon av karaktärerna dör. Tekniskt sett behöver de alltså inte dö för att tjäna handlingen, utan väljer att dö, eftersom de är unga, dumma och förälskade.
En annan orsak till Romeos och Julias död är baserad på förväntningarna på det elisabethanska dramat. I allmänhet var sådant drama uppdelat i två kategorier: komedi och tragedi. Komedi slutar i äktenskap och tragedi i döden. Att skriva en tragedi som inte kulminerade i döden skulle inte passa in i genren. Därför måste Romeo och Julia dö eftersom Shakespeare skrev en tragedi. Om han hade skrivit en komedi skulle de ha gift sig och deras familjer skulle sannolikt ha försonats.
Det återstår en viss debatt om huruvida det är tillrådligt att lära ut pjäsen till barn i mellanstadiet. Det är ofta den första Shakespeare-pjäsen som barn läser, men med många självmordspakter i modern tid anser vissa att lära pjäsen till lättpåverkade tonåringar är att uppvakta en katastrof. Som svar ser många lärare nu på andra pjäser som uttrycker Shakespeares genialitet men som är mindre benägna att imiteras av unga tonåringar.