Det finns flera olika teorier om hur New York City fick smeknamnet ”The Big Apple”, var och en med en viss sanning. Det verkar som om stadens tjänstemän inte officiellt antog namnet förrän 1971, även om många invånare och besökare hade använt smeknamnet sedan 1920-talet. Kampanjen 1971 för att popularisera New York City som Big Apple inkluderade volontärer som delade ut riktiga äpplen till förbipasserande turister. Genom denna kampanj hoppades staden skapa en mer positiv uppfattning om New York City, och allt den hade att erbjuda som en av världens största städer.
Den första hänvisningen till New York City som med detta namn tros ha dykt upp 1909. En man som heter Martin Wayfarer ska ha kritiserat den oproportionerliga summan av nationens pengar som New York City fick årligen.
Han jämförde landets ekonomi med ett träd med många rötter, men det ”stora äpplet” (New York City) fick huvuddelen av ”saften”. Det är mycket möjligt att invånare i New York City kan ha anammat den kritiska referensen som en källa till medborgerlig stolthet. Att bo i staden innebar att man kunde njuta av fördelarna med en robust ekonomi.
Det finns också en mycket populär teori som involverar en sportförfattare från New York vid namn John J. Fitzgerald, som främst skrev om hästkapplöpningar under 1920-talet. Man tror att hästkapplöpningar som hölls i banor som omger New York City kallades äpplen, kanske som en referens till de priser som tilldelades vinnarna. Fitzgerald tog en tur till ett stall i New Orleans 1920, skenbart för att sälja en av sina egna hästar. Fitzgerald pratade med flera jockeys medan han var där, och de kallade alla hästkapplöpningsscenen i New York City som ”Big Apple”. Fitzgerald döpte senare sin vanliga tidningskolumn till ”Notes from Around the Big Apple”, troligen inspirerad av orden från jockeys från New Orleans.
En annan populär men till stor del ogrundad teori kretsar kring jazzmusikens värld. Musiker under jazzåldern sades kalla betalande spelningar för ”äpplen”, av skäl som bara de själva känner till. På 1920-talet hade New York City etablerat sig som en av de främsta städerna för jazzmusik, så det blev destinationen för många arbetande jazzmusiker. Den ultimata spelningen för en musiker var att spela ”Big Apple”, vilket betyder en nattklubb i New York City. New York City blev en destination för andra underhållare också, vilket kan förklara varför smeknamnet blev så populärt.