Ibland verkar det finnas en skillnad mellan public service och politik, även om de två begreppen är tänkta att vara utbytbara. Medborgarna kan stödja sina hårt arbetande förtroendevalda, men föraktar passionerat makthungriga smutsiga politiker. Varför har så många politiker dåligt rykte när deras arbetsbeskrivningar verkar så ädla och självuppoffrande? Svaret kan vara lite komplicerat.
En anledning till att vissa politiker har dåligt rykte är själva valprocessen. Ett liv i offentlig tjänst och lagstiftande är inte en sysselsättning för sociala introverta, så många kandidater till lokala kontor är redan ökända överpresterare med mer än tillräckligt med självförtroende. Kandidater till politiska uppdrag är ofta mycket ambitiösa till sin natur, och med ambition kan det komma en nivå av moralisk och etisk flexibilitet. Vissa dåliga rykten utvecklas eftersom politikern redan har varit tvungen att kompromissa med hur många personliga övertygelser som helst för att få röster eller popularitet.
Det finns också ordspråket att makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. Vissa politiker har ett dåligt rykte eftersom kontorets makt har korrumperat dem på något sätt. Professionella lagstiftare, domare och andra i maktposition över medborgarna kontaktas ständigt av lobbyister, specialintressegrupper och inflytelserika privata medborgare som alla vill att de ska ge tjänster. Många politiker har visserligen tillräckligt med integritet för att stå emot korruption, men tyvärr är vissa inte lika starka. En politiker under betydande press kan fatta vissa tvivelaktiga beslut, som i sin tur kan leda till anklagelser om fel eller att dra personlig nytta av ett ämbete.
Historiskt sett har det funnits många exempel på smutsig politik som utövats av lika smutsiga politiker. Tyvärr för majoriteten av ärliga tjänsteinnehavare dominerar dessa incidenter ofta offentliga medier. Följaktligen har ett antal effektiva politiker ett dåligt rykte endast genom förening. Om en politiker är kapabel till smutsiga knep eller pliktförsummelser, då kan de alla vara lika kapabla till något fel. Denna allmänna uppfattning om politiker blir ännu mer uttalad under valkampanjer, där kandidater har hävstången att avslöja varandras politiska och personliga tillkortakommanden.
Professionell lagstiftande och offentlig service kräver en viss mängd personliga och professionella uppoffringar, eftersom många privata jobb är mer lukrativa och mindre krävande än politik. Ibland får en politiker ett dåligt rykte för att han eller hon drivs av människor med goda avsikter, men också har dålig chefsförmåga eller en kontroversiell offentlig person. Vissa mycket effektiva politiker ser dåliga ut på pappret, men är i verkligheten väl respekterade på den politiska arenan.