Det engelska språket använder inte fonetisk stavning åtminstone delvis eftersom det skulle finnas så många olika möjliga sätt att stava ord på att det skulle göra det svårt för människor att förstå varandra. Det finns så många olika möjliga sätt att stava engelska ord till stor del eftersom engelska använder många ord från väldigt olika källor – från germanska till latin till grekiska. Till exempel, enbart baserat på hur det låter, kan ordet ”sax” teoretiskt stavas på cirka 80 miljoner olika sätt, inklusive ”sizerz”, ”schiesourrhce” och ”cisers.” Detta är dock bara teoretiskt, för för att nå alla 80 miljoner möjligheter skulle en person behöva använda bokstäver på felaktiga sätt, som att använda ”z” i slutet av ett ord för att göra ett ”s”-ljud.
Mer om uttal och engelska:
Mellan omkring 1350 och 1500 e.Kr. skedde en radikal förändring i sättet att uttala engelska vokaler som kallas det stora vokalskiftet. Till exempel gick ljudet ”ee” från att låta som ”a” i ”platta” till hur det nu uttalas i ”fötter”. Det är inte helt klart varför detta hände, men det ledde till många av de konstiga konventionerna i modern engelsk stavning – till exempel varför ”ploga” och ”genom” kan ha samma ”tuffa” stavning men uttalas väldigt olika.
Det finns cirka 20 olika sätt att stava Shakespeares namn i texter från hans livstid, med 6 varianter (inklusive förkortningar) av hans signatur.
Engelskan har också många konstiga stavningar och uttal eftersom den har så många lånord, varav många stavas fonetiskt. Till exempel kommer ordet ”jacka” från franskans ”jaquette”, men stavas som det låter på engelska.