WAVES var kvinnor som tjänstgjorde i den amerikanska flottan under andra världskriget. Dessa kvinnor hade samma status som sina manliga marinens motsvarigheter och tjänstgjorde främst i USA för att frigöra manliga medlemmar av marinen för utstationering utomlands. Mot slutet av kriget skickades några av VÅGOR även till andra poster på platser som Hawaii, men de hölls borta från stridspositioner. Restriktionen som hindrar kvinnor från att tjänstgöra i stridspositioner består än i dag, även om ett ökande antal positioner inom militären är öppna för kvinnor.
WAVES är naturligtvis en akronym som står för ”Women Accepted for Volunteer Emergency Service.” Eleanor Roosevelt var en förkämpe för WAVES, och det var hon som drev kongressen att etablera denna uppdelning av marinen, vilket gjorde det möjligt för kvinnor som ville värva sig att göra det, och erbjöd dem full marinens lön och andra förmåner. 1942 blev Mildred McAfee den första kvinnliga befälet i marinens historia, och WAVES föddes.
I motsats till WAVES, hade armén Women’s Auxiliary Army Corps (WAAC), som var en hjälporganisation, associerad med armén men inte fullt ut i den. Medan WAVES och WAACs utförde många liknande uppgifter, var det inte förrän 1943 som WAAC blev Women’s Army Corps, enligt kvinnor mer jämställda i armén.
Även om WAVES inte utförde stridsrelaterade uppgifter, gjorde de ett antal andra saker, vilket satte scenen för Women’s Armed Service Integration Act från 1948, som tillät kvinnor att tjänstgöra som vanliga medlemmar i USA:s väpnade styrkor. Före denna handling kunde kvinnor endast tjänstgöra i militären på en provisorisk basis; Vågorna, till exempel, var tänkta att upplösas efter andra världskriget.
Den brittiska militären hade också liknande möjligheter för kvinnor som ville tjäna under krigets gång, och många kvinnor i WAVES och deras motsvarigheter som Women’s Royal Naval Service utmärkte sig under krigets gång. Vissa kvinnor som tjänstgjorde på en provisorisk basis under kriget fortsatte med att bli karriärmedlemmar i militären, och närvaron av kvinnor i militären har fortsatt att växa; 2008 nominerades den första kvinnliga fyrstjärniga generalen, en oerhört betydelsefull händelse i militärhistorien och ett tecken på att mässingstaket kanske håller på att falla sönder.