Finanskrisen 1997 var en period av allvarlig ekonomisk nedgång i Asien, med effekter över hela världen. Krisen har störst inverkan i länder som Indonesien, Thailand och Malaysia, även om andra länder i Asien också drabbades negativt under denna period. Medan ekonomierna i dessa länder verkade i gott skick före finanskrisen 1997, var många under ytan sårbara för de valutadevalveringar och skenande arbetslöshet som följde på denna händelse.
Medan finanskrisen 1997 orsakades av en mängd olika faktorer som är svåra att sätta fingret på, nämner vissa dålig finansiell tillsyn i Thailand som en av de bidragande orsakerna. Under det tidiga 1990-talet och in i början av 1997 växte den thailändska ekonomin enormt. Medan en ny överklass ägnade rekordstora utgifter för lyxvaror och fastigheter, tydde den växande klyftan mellan rika och fattiga på att det skulle komma problem.
Denna period i Thailand präglades av skenande utgifter, höga skuldnivåer och eskalerande fastighetspriser. Samtidigt minskade konkurrensen från närliggande Kina efterfrågan på thailändska varor. Detta innebar att fabrikerna mötte en mindre efterfrågan och tvingades skära ner på jobb och inköp. Inkomsterna sjönk i hela landet och människor kunde inte betala tillbaka lån eller ens hänga med i fastighetspriserna. Detta lämnade många utan jobb, hem och till och med grundläggande förnödenheter.
Utan att ha råd med ens basvaror, började medborgarna att misslyckas med lån och andra investeringar. Som svar höjde de thailändska myndigheterna kontinuerligt räntorna för att locka utländska investerare i ett försök att stötta upp landets ekonomi. Så småningom kunde det thailändska ekonomiska systemet inte hålla jämna steg med kontantkrav från utländska investerare och regeringen tvingades devalvera den lokala valutan.
I stället för att fixera den thailändska baht till amerikansk dollar, tvingades regeringen att flyta valutan från och med juli 1997. Detta innebar att andra lokala valutor som var beroende av baht också devalverades, vilket var katalysatorn för 1997 års finansiella kris i resten av regionen. Detta hade en ringeffekt på den asiatiska ekonomin, vilket ledde till börskrascher och förlust av arbetstillfällen i hela Indonesien, Sydkorea, Malaysia och Filippinerna.
I augusti 1997 gick Internationella valutafonden (IMF) in för att hjälpa människorna i dessa länder att återhämta sig från finanskrisen 1997. IMF åtog sig till 17 miljarder US-dollar (USD) i bistånd till Thailand, samt betydande bistånd till andra länder i nöd. Baserat på detta lån och ökad ekonomisk tillsyn inom den lokala ekonomin kunde Thailand återbetala detta lån i sin helhet till 2003.