Innan det fanns internet fanns det ARPAnet.
ARPAnet startade som ett forskningsprojekt för försvarsdepartementet (DoD) inom överlevbar kommunikation. På sextiotalet fanns en stor oro för möjligheten av ett kärnvapenkrig. De ansvariga för att planera för sådana händelser visste att kärnvapendetonationer allvarligt skulle störa radiosändning och mottagning, vilket skulle göra ledning och kontroll (C2 eller C-kvadrat) av militären nästan omöjlig.
DoD-byrån som sysslade med mycket futuristisk forskning var (och är) DoD Advanced Research Projects Agency, som har gått under akronymerna ARPA och DARPA på olika sätt under hela sin existens. ARPA var inte bara intresserad av överlevbar kommunikation utan av datornätverk. Genom att slå två flugor i en smäll skapade de ett datornätverk mellan sina olika forskningsentreprenörer, vilket var början på ARPAnet, och föregångaren till Internet.
Ursprungligen länkade ARPAnet samman fyra forskningscentra – UCLA, Stanford Research Institute (nu SRI, International), UCSB och University of Utah – ARPAnet kom online 1969. Ett stort antal tekniska problem måste lösas först, särskilt hur man skaffar datorer från olika tillverkare och operativsystem för att kommunicera. Detta ledde till de nu standardiserade kommunikationsprotokollen, TCP/IP – transmissionskontrollprotokoll/internetprotokoll.
Information överförs fortfarande via nätverk idag, som det var i de tidiga dagarna; det bryts upp i små enheter som kallas paket, som skickas ut via den väg som är minst upptagen, och sedan återmonteras vid destinationen. Denna routing av information kan framgångsrikt passera ett nätverk med betydande skada, förlitar sig på ingen centraliserad kontroll och tillhandahåller således den ”överlevnadsmodell” för kommunikation som DoD ursprungligen eftersträvade.
ARPAnet spred sig mycket snabbt till andra datorforskningsanläggningar som hade kontrakt med DoD, oavsett om dessa kontrakt var med DARPA eller inte. 1971 skapades ett e-postprogram och 1972 blev @-symbolen en standard för att ange var den enskilde användaren var ’vid’. År 1973 beräknades det att sjuttiofem procent av ARPAnets nätverkstrafik var e-post.
ARPAnet var häpnadsväckande framgångsrikt med ett av DARPAs sekundära mål: ökad kommunikation mellan deras olika forskare. E-postlistor dök upp över en natt, om en mängd olika ämnen, inte enbart begränsade till datavetenskap. En av de tidigaste, mest trafikerade e-postlistorna var SF-LOVERS, för science fiction-anhängare.
Snart insåg universitet som inte hade DoD-forskningskontrakt behovet av att ha ett liknande nätverk och CSNET föddes. Kommersiella tjänsteleverantörer som AOL, Prodigy och Compuserve följde snart efter, och boomen var igång. När antagandet av http (hypertextöverföringsprotokoll) skapade World Wide Web, var Internet fullt ut.
När det ursprungliga ARPAnet slutligen stängdes 1990 var Internet så utbrett att dess avgång nästan gick obemärkt förbi.