Brottsoffret uppstår när felet i ett brott eller en incident tillskrivs offret för situationen. Vissa sociologer tror att skuldbeläggning av offer ofta är ett felaktigt sätt att analysera en händelse och kan utvecklas från en tendens att tro att världen i allmänhet är rättvis och att människor får vad de förtjänar. Att skylla offer förknippas ofta med rasistiska, ekonomiska eller kulturella fördomar, men nämns också ofta som en vanlig tankeprocess i frågor om våldtäkt, sexuella övergrepp och våld i hemmet.
Den grundläggande tankeprocessen med att skylla på offret tenderar att hävda att offret orsakat sin egen skada eller skada på något sätt. När det gäller våldtäkt är ett klassiskt exempel på att skylla på offer en angripare som hävdar att hans eller hennes offer orsakade våldtäkten genom att klä sig provokativt. I ekonomiska fördomar kan en form av skuldbeläggning av offer vara att fattiga människor förblir fattiga för att de är lata och okvalificerade.
Att avfärda alla ”skyll på offret”-argument är problematiskt, eftersom människor i vissa fall verkligen kan orsaka sin egen olycka. Om en vårdslös förare kör in i en telefonstolpe kan han eller hon vara skyldig även om han eller hon skadas. Om en man dödas av sin fru när han försöker slå henne till döds, kan dödsfallet avfärdas som självförsvar, snarare än anklagas för mord. Eftersom det finns undantag från varje regel är det logiskt sett omöjligt att säga att en person som skadats av ett brott aldrig är skyldig till omständigheterna.
Vissa sociologiska experter menar att ”skyll på offret”-mentalitet ofta är inbyggd i strukturen i en kultur eller ett samhälle. Våldtäkt av kvinnor står ofta som det främsta exemplet på en situation där ett offer sannolikt får skulden för situationen. I slutet av 20-talet flyttade flera rättssystem till att införa ”våldtäktssköld”-lagar, som förbjuder försvarsadvokater i en våldtäktsrättegång från att fråga offret om hans eller hennes sexuella historia med motiveringen att tidigare promiskuitet inte har någon betydelse för en aktuell sexuell misshandelsfråga. Före användningen av våldtäktssköldar var det inte ovanligt att försvarsteam antydde att en promiskuös person, eller en som tidigare samtyckt till sex, inte kunde våldtas. I vissa rättssystem är det fortfarande rutin att antagandet om skulden läggs på offret snarare än den anklagade våldtäktsmannen.
Vissa experter tillskriver förekomsten av offer skyllande filosofier till en av två världsåskådningar, kända som ”rättvisa världen” och ”osårbarhet” koncept. Enligt en rättvis världsfilosofi får människor i allmänhet vad som kommer till dem; sålunda måste en person som lider olycka ha tagit den över sig själv. I osårbarhetsteorin kan en person anta att han eller hon är osårbar för den skada som drabbat ett offer, eftersom han eller hon inte skulle göra samma val.