Efter en blodtransfusion mår de flesta helt ok och upplever milda eller inga biverkningar. Dessa patienter behöver inte göra något annorlunda eller utöver det vanliga. I sällsynta fall kan vissa personer reagera dåligt på det transfunderade blodet, vilket innebär att transfusionen kan behöva avbrytas och patienten kan behöva annan typ av medicinsk vård. Noggrann screening före en transfusion är det bästa sättet att undvika en dålig reaktion.
Det finns vissa komplikationer som kan uppstå efter en blodtransfusion. Feber kan utvecklas, vilket kan leda till en allvarligare reaktion. Milda eller allvarliga allergiska reaktioner kan uppstå, allt från nässelutslag till anafylaktisk chock, där en patient inte kan andas ordentligt och kan ha hjärtproblem. Andra potentiella symtom inkluderar ångest, huvudvärk, yrsel, svullnad, en känsla av tryck, muskelspasmer, mörk urin och andnöd. Alla negativa symtom under och efter en transfusion bör tas på allvar och undersökas av medicinsk personal, men oftast är symtomen mindre och transfusionen kan slutföras senare.
I de allra flesta fall kan människor återuppta normala aktiviteter efter att ha fått en blodtransfusion, inklusive att äta och dricka normalt och ta alla aktuella mediciner. De flesta kan gå hem strax efter transfusionen, om inte ett underliggande tillstånd kräver sjukhusvistelse. Patienter bör vara medvetna om tecknen på en biverkning och omedelbart uppsöka läkare om de är oroliga.
Det är viktigt att läkaren som utför transfusionen gör en screening före transfusion och noggrant övervakar patienten under processen. Reaktioner är mer sannolika i början av transfusionen, även om de ibland kan inträffa senare. Akuta reaktioner kan vara livshotande om de inte behandlas omedelbart.
Om blodet som användes vid transfusionen var mottagarens eget, är det mindre troligt att personen kommer att få en dålig reaktion på det. Vissa personer, som de som ska ha en planerad operation, har möjlighet att donera blod i förväg för att användas under operationen. Om blodet kom från en annan person verkar det inte göra någon skillnad om det kom från en främling som frivilligt ställde upp på att donera blod eller från en släkting eller vän, så länge blodet är av rätt typ som matchar patientens blod.