Utgifter för aktieoptioner är en process som ofta används för att spåra det aktuella värdet av olika typer av aktier som emitterats av ett företag, särskilt när dessa aktier utfärdas till anställda som en del av en incitament- eller pensionsplan. Tanken är att redovisa värdet av dessa aktier i de redovisningsrapporter som upprätthålls av företaget, såsom resultaträkningen och företagets balansräkning. Vanligtvis görs detta genom att redovisa de skillnader som kan finnas mellan lösenpriset på aktierna och det aktuella marknadspriset, varvid kostnaden redovisas som antingen en vinst eller en förlust.
Förespråkare av utgiftsmetoden för aktieoptioner ser detta tillvägagångssätt som ett sätt att tillhandahålla fullständig information i bokföringen. Eftersom utgiften stöds med poster som återfinns i företagets balansräkning, resultaträkningen för den aktuella perioden och till och med kassaflödesanalysen, kan det inte vara någon egentlig fråga om statusen för dessa aktieoptioner och hur de förhåller sig till nuvarande finansiell bild av företaget. Detaljeringsgraden kan också användas för att förklara hur antalet aktier som tillhandahållits anställda fastställdes samt hur värdet på dessa aktier beräknades.
Medan många företag använder sig av utgifter för aktieoptioner, finns det motståndare till konceptet. Även om det vanligtvis inte finns några invändningar med motiveringen att det är möjligt att använda den här metoden som ett sätt att laga böckerna, är det ofta fokus på processens överflödiga natur. De som motsätter sig utnyttjande av optionsutgifter ser det som att det skapar merarbete när det inte är nödvändigt. All information som är relevant för alternativen har redan samlats in med andra poster, vilket gör att skapandet av ytterligare poster på olika typer av rapporter inte är något annat än en upprepning. Ur detta perspektiv hänger invändningen främst på frågor om tidshantering och att hålla bokföringen relativt fri från poster som tjänar samma syfte som andra poster.
Användningen av utgifter för aktieoptioner kan vara en fråga om personlig preferens, så länge som bokföringen är i överensstämmelse med eventuella statliga föreskrifter som har att göra med offentliggörande eller regeringens tolkning av allmänt accepterade redovisningsprinciper. Detta innebär att när de avgör om de ska använda utgifter för aktieoptioner eller inte, bör företag konsultera redovisningsexperter för att avgöra om denna användning kommer att följa statliga regler och hur den användningen skulle gynna företaget totalt sett. När det beslutet har gjorts kan företaget gå vidare med att spåra data relaterade till dessa aktieoptioner på vilket sätt som helst som anses vara överensstämmande.