Romantiken beskriver en konstnärlig och intellektuell rörelse som startade under senare delen av 18-talet och hade en kraftfull effekt på många områden inom konst, litteratur, musik och tanke. Romantikens egenskaper inkluderar fokus på starka känslor, vördnad för naturen och en paus från att följa stel struktur. Dessa och andra egenskaper uppstod i viss utsträckning från en önskan att göra uppror mot den vetenskapliga rationaliseringen av den naturliga världen som ägde rum på grund av snabba ökningar av vetenskapliga framsteg. Som sådan lades tonvikten på naturens kraft, vikten av fantasi och användningen av mytisk och religiös symbolik.
En del av romantikens särdrag är baserade på tematiska snarare än stilistiska angelägenheter. Mycket romantisk litteratur fokuserade till exempel på isolerade och heroiska konstnärsfigurer i obehagliga eller svåra situationer. Romantisk litteratur tog också upp det mänskliga psyket på nya sätt, och lade vikt vid det omedvetna och den fantasi som i allmänhet saknades i klassisk litteratur. En del litteratur från den romantiska rörelsen antog övernaturliga eller ockulta ämnen, och många tidiga viktiga verk inom skräckgenren härrörde från denna rörelse. Naturens väldiga makt och människans maktlöshet mot naturen var en annan av de framträdande tematiken.
Romantiken har också flera stilistiska egenskaper som står i kontrast till den struktur, formalitet och återhållsamhet som är vanliga inom klassicismen. Dessa författare höll fantasi och kreativitet över formalitet och struktur, så många trotsade den tidens litterära konventioner. De utövade mindre återhållsamhet än sina klassiska motsvarigheter och var mer benägna att använda ord och fraser som var mycket frammanande av känslor och mindre baserade på exakt konkret betydelse. Klassiska författare tenderade att följa mycket tydliga regler som specificerade vad de borde och inte borde göra i sitt litterära arbete, som skilde sig starkt från romantiken.
Ett annat av romantikens kännetecken är fokus på mytologi och religion. Fokus var dock inte alltid fullt av ödmjuk vördnad och respekt – många romantiska författare gav omtolkningar av myter som skilde sig väsentligt från källmaterialet. Särskilt religion behandlades med mycket mindre respekt och vördnad än i tidigare litterära sedvänjor. Författare använde sannolikt religiösa bilder på grund av dess skönhet och effektivitet när det gäller att förmedla känslomässigt laddad mening. Romantiken definieras dock inte av from och vördnadsfull respekt för de religiösa teman som tas upp, och författare använde fritt religiösa idéer för sina egna syften.