Solicitor General är en tjänsteman från det amerikanska justitiedepartementet som argumenterar inför USA:s högsta domstol på uppdrag av regeringen. Utsedd av presidenten är han eller hon också ansvarig för att avgöra vilka regeringsmål som tas upp i Högsta domstolen. Sedan tjänsten inrättades 1870 har advokaten arbetat i nära samverkan med Högsta domstolen och är ibland känd som den ”tionde domaren.” Under de senaste åren har de som innehar befattningen varit mer benägna att fungera som en advokat i Högsta domstolen för politiken för förvaltningen i tjänst.
Kongressen skapade kontoret för generaladvokaten, eller OSG, 1870 samtidigt som den skapade justitiedepartementet. Kontorets huvudansvar, som kongressen avsåg, var att bistå riksåklagaren närhelst regeringen hade en direkt andel i rättstvister eller om det fanns en juridisk fråga som skulle avgöras som skulle ha betydande indirekt inverkan på regeringen. Medan de förde enstaka mål under andra omständigheter, har de som innehaft ämbetet efter 1950 i allmänhet koncentrerat sig på att argumentera regeringsmål inför Högsta domstolen.
Även om riksadvokaten blir mest ryktbar för de fall han eller hon argumenterar i Högsta domstolen, är en lika viktig del av jobbet att avgöra vilka mål som når så långt. Den person som utses till tjänsten måste bestämma vilken av de många stämningsansökningar som lämnats in av olika statliga myndigheter som är värdiga nog att lämna in till domstolen. Detta utrymme för skönsmässig bedömning hindrar domstolen från att pröva onödiga mål och stärker relationen mellan OSG och domstolen.
En annan återspegling av det nära förhållandet är det faktum att Högsta domstolen ibland kommer att be riksadvokaten om hjälp i icke-statliga mål i form av vän till domstolens brev. Riksadvokaten kommer också att visa respekt för domstolen genom att ”bekänna fel”. Bekännande fel uppstår när regeringen vinner ett mål i en lägre domstol som OSG bedömer kan ha varit ett felaktigt beslut och därmed begär att Högsta domstolen ska pröva målet och eventuellt upphäva beslutet.
Detta särskilda förhållande mellan riksadvokaten och Högsta domstolen är tidvis underordnat det ansvar ämbetet har gentemot den förvaltning som utsett honom eller henne till tjänsten. Det moderna politiska klimatet i USA kräver ofta att OSG ligger i framkant när det gäller att föra fram administrationens politik inför domstolen. Debatt finns därför om huruvida OSG är en oberoende position som ska hjälpa Högsta domstolen att tjäna lagens intressen först och främst eller om det ska vara ett politiskt vapen som används av presidenten.