En djurlivsförvaltares primära ansvar är att hjälpa till att säkerställa att vilda djur, inklusive fiskar, upprätthåller sunda populationsstorlekar och lever i friska livsmiljöer. Sett till populationsstorleken innebär det att en viltvårdare kommer att arbeta för att vissa djurarter varken blir för stora i antal eller riskerar att dö ut. Att skydda livsmiljöer kan involvera förvaltning av naturreservat och tillflyktsorter.
De faktiska aktiviteter som viltförvaltare ägnar sig åt varierar från praktiskt arbete till forskning och analys. De utvärderar vanligtvis djurs livsmiljöer och samlar in data om djur, fiskar och växter. Direktkontakt med djur kan å andra sidan innebära att man fångar djur för att flytta dem eller ta biologiska prover för att bedöma en arts eller miljös hälsa.
Arbetet varierar också beroende på plats. Till exempel skulle typerna av djur och livsmiljöer vara annorlunda i en skog än i en öken, och annorlunda i ett varmt klimat än i ett kallt. En konstant är att en viltvårdare huvudsakligen arbetar utomhus, ofta på offentlig mark. I USA arbetar en djurlivsförvaltare ofta för federala, statliga eller lokala myndigheter, även om privata, ideella organisationer som fokuserar på djur och miljö också anställer djurlivsförvaltare.
Eftersom djurlivsförvaltare gör mycket praktiskt arbete utomhus, kan jobbet vara ansträngande, och som ett resultat bör alla som är intresserade av detta område vara fysiskt vältränade. Han eller hon bör vara redo att springa och spåra djur, om det behövs, och färdas till fots över olika terräng. Dessutom bör chefer vara relativt kvicka, eftersom de kan behöva arbeta i små utrymmen.
Viltförvaltare behöver också känna till lagarna om vilda djur och markanvändning i de jurisdiktioner där de arbetar. De kan behöva tillämpa lagar för fritidsaktiviteter, till exempel de som gäller var terrängfordon eller båtar kan färdas. Vissa chefer fungerar också som brottsbekämpande tjänstemän som skyddar vilda djur och dess omgivningar. Eftersom de har specialiserad erfarenhet av förvaltning av vilda djur kan djurlivsförvaltare också fungera som rådgivare för nya miljö- eller djurlivsregler.
Det finns också en PR-aspekt i jobbet som viltchef. Presentationer för skolgrupper eller andra organisationer kan krävas, eller så kan de bli ombedda att ringa in telefonsamtal från områdets invånare om störande djur. Till exempel kan en person ringa för att veta vad han ska göra med fladdermöss eller opossums i sitt hus, och djurlivsförvaltaren kan ge invånaren lite hjälp.
En djurlivsförvaltare kan ibland kallas en viltvårdare, även om den termen börjar bli föråldrad. Som namnet antyder är en viltvårdare endast ansvarig för vilt och skyddar dem från vilda djur, ofta i ett privat viltreservat. Viltvårdare kan också upprätthålla jakt- och fiskebestämmelser och hjälpa till att fastställa jakt- eller fiskekvoter. I många fall har ställningen som viltvårdare utvecklats till att vara en viltförvaltare – skyddar allt vilda djur, inte bara vilt. I andra fall är viltvårdaren fortfarande bara ansvarig för vilt.
Viltförvaltare har ofta utbildningsbakgrund inom ett närliggande område, såsom biologi, skogsbruk, miljövetenskap eller ekologi. Jobbannonser i USA anger ofta en fyraårig examen inom ett relaterat område som ett krav. Ett av de kanske viktigaste kraven för att bli viltförvaltare är dock en kärlek till djur och miljö.