En lösningsanalytiker är en kombination av affärs- och systemanalys. Den unika aspekten av ett lösningsanalytikerjobb är förväntningsnivån. Det krävs att han eller hon är kunnig inom en rad mjukvaruprodukter som har potential att möta affärsbehov. Denna position finns oftast på stora IT-avdelningar eller inom ett konsultföretag.
Det finns fyra primära uppgifter som ligger till grund för en lösningsanalytikers arbetsbeskrivning: definiera omfattning och krav, isolera nyckelfrågor, granska möjliga lösningar och presentera en rekommendation. De färdigheter som krävs för att bli en lösningsanalytiker inkluderar kritiskt tänkande, kommunikation och forskningsförmåga. De flesta människor går över till denna roll efter fem eller tio år som arbetar inom informationsteknologi, ofta som systemanalytiker. De allra flesta analytiker fokuserar på ett specifikt affärsprocessområde, såsom ekonomi eller inköp. Denna princip hjälper till att ge fokus för både analytikern och potentiella arbetsgivare.
Den första uppgiften för en lösningsanalytiker är att definiera projektets omfattning och krav. Till exempel kan en kund kontakta en lösningsanalytiker för att få råd om valet av ett system för hantering av kundrelationer. Analytikern måste arbeta nära kunden för att identifiera hans kärnkrav, den totala budgeten och tidslinjen, projektresurser och förväntningar. Denna information används för att skapa ett brett utrymme, som förfinas ytterligare genom ytterligare möten och diskussioner.
Att isolera nyckelfrågor är viktigt för alla lösningsanalytiker. De idéer och problem som kunden presenterar representerar ofta en liten del av den totala projektrisken. Det är lösningsanalytikerns ansvar att se på begäran från alla vinklar och identifiera både uppenbara och dolda frågor och beslutspunkter.
Analytikern måste ha tillräcklig kunskap och utbildning för att kunna identifiera en lista över möjliga lösningar som skulle möta kundens krav. Det räcker dock inte att bara identifiera dessa produkter. Han eller hon måste också kunna ge information om de relativa riskerna och fördelarna med varje alternativ tillräckligt detaljerat för att företagarna ska kunna fatta ett välgrundat beslut.
Den slutliga rekommendationen är sällan en specifik produkt. Istället innehåller rapporten vanligtvis en kort lista med två eller tre lösningar som skulle passa de flesta av kundens krav. Riskerna och fördelarna med varje lösning dokumenteras och lyfts fram för kunden. Denna rapport ligger ofta till grund för ytterligare, spetsiga diskussioner om de olika alternativen och ett slutligt urval av den mest lämpliga lösningen.