Filmarkivarier ansvarar för att katalogisera, bevara och organisera en samling filmer och de minnessaker som är förknippade med dem. Eftersom majoriteten av dokument och filmer som ingår i en samling är gamla och ofta i dåligt skick, är en filmarkivarie ofta ansvarig för att bevara och göra digitala kopior av föremålen. Kommunikation är ett viktigt inslag i arbetet med en filmsamling eftersom en arkivarie också är skyldig att bistå forskare med att anskaffa filmer och dokument om filmproduktion. Arkivarier är också kända som arkivarier för rörliga bilder, vilket återspeglar den mängd information som de är ansvariga för att bevara.
Ungefär som en bibliotekarie är en filmarkivarie ansvarig för att organisera information och föra register över föremålen i en samling. Nya föremål kräver placering på rätt plats i katalogen och, när de används av forskare, byts föremålen i samlingen ut på hyllor och dokumentskåp av filmarkivarien. Filmarkiv skapas och förvaras av akademiska institutioner, filmstudior och av privata samlare som anställer arkivarier för att ta hand om deras samling.
Arkiv består inte enbart av filmer, utan inkluderar även digitala och icke-digitala kopior av filmer lagrade på DVD, CD och videoband. Dokument som också innehas av filmarkiv inkluderar manus, produktionsscheman, stillbilder och olika andra memorabilia associerade med filmindustrin. En filmarkivarie kommer vid fullgörandet av sitt uppdrag ofta att ansvara för att organisera och bevara fotografiska och pappersdokument. Arkivarier bör också vara bekanta med bevarandeprogram och tekniker för att säkerställa att dokumenten förvaras för framtida generationer som papperskopior och digitala versioner.
Innan man blir filmarkivarie måste en heltäckande utbildning vara genomförd, som inkluderar avläggande av en grundexamen i engelska, historia eller tillhörande humanistiska ämnen. Forskarutbildningen omfattar vanligtvis biblioteksämnen och tilläggsutbildning i bevarandeteknik. Vid sidan av genomgången av en akademisk utbildning bör varje filmarkivarie vara en god kommunikatör som kan bistå forskare och ta fram nytt material till samlingen.
Filmarkivering är viktigt, eftersom filmer, dokumentärer och tv-program ses som ett socialt dokument som speglar den period då filmen gjordes. Under första hälften av 20-talet sågs filmproduktion som en snabb, engångsform av underhållning som sällan bevarades för framtida referens. Under andra halvåret började dock filmer ses som en konstform och en viktig del av den kultur där de skapades.