En arméflygledare tillhandahåller samma tjänster som en civil flygledare på såväl etablerade flygfält som på improviserade flygfält av stridstyp. Att upprätthålla en visuell förbindelse med helikoptrar, propeller och jetflygplan samt att föra en logg över alla aktiviteter kan vara en mycket påfrestande situation för en arméflygledare. Att ha kontroll över luftrummet på och runt flygfältet samt styra all flygtrafik för att undvika olyckor är en daglig händelse för en arméflygledare.
Det finns många uppgifter som är vanliga varje dag som arméflygledare, från landande flygplan till att övervaka alla flygplan i ett visst rutnät eller luftrum. I vissa situationer kan en arméflygledare ansvara för att styra flera flygplan samtidigt, placera och rikta dem utan att låta farkosterna komma för nära varandra. I en nödsituation kan flygledaren vara ansvarig för att rensa bort all flygtrafik från flygfältet så att ett nödflygplan kan landa eller lyfta.
Att kontrollera flygplan är inte den enda uppgiften för flygledaren på en militärbas, eftersom väderförhållanden och tillståndet på flygfältet också är orosmoment för en flygledare. Att övervaka vindriktningen och hastigheten är detsamma som att flygledaren styr flygningar med hjälp av särskilda landningsbanor för att lyfta och landa. Ett område som skiljer sig mycket från en civil flygledares jobb är behovet av att arméns flygledare ska kunna identifiera fientliga flygplan. Detta är ofta en svår uppgift med tanke på den teknik som finns, såsom cloaking-enheter, smygfunktioner och radarstörningsenheter. Övervakning av radiotrafik för att upptäcka en nödsituation och sedan informera kollegor eller hjälparbetare om dagens händelser är också arbetskrav för en arméflygledare.
I vissa stridssituationer kan arméns flygledare uppmanas att faktiskt spana efter ett mobilt flygfält. Detta kräver expertkunskap om vindströmmar, terräng och konstgjorda hinder i området. Bortsett från flygtrafikledningsförmåga måste flygledaren också kontrollera marktrafiken i och runt landningsbanornas område för att undvika kontakt eller kollisioner mellan marktrafik och flygplan. Utbildning av mindre erfaren militär personal är också en uppgift som de mer erfarna kontrollanterna på ett givet flygfält tar på sig.