Buntar av pinnar bildade de tidigaste och mest primitiva typerna av kvastar. Trädborste och grenar användes i USA för att sopa askan runt matlagningseldar tills Massachusetts-bonden Levi Dickinson skapade den första majskvasten 1797. Dickinsons kvastar tillverkades 1810 med hjälp av en maskin för tillverkning av fottrampkvastar. Senare blev visp och push-kvast andra populära typer, och alla tre används fortfarande regelbundet, både kommersiellt och i bostäder, idag.
Majskvastar är triangulära till formen, med rader av sömmar för att hålla majsfibersträngarna på plats. Handtaget är traditionellt tillverkat av trä, men vissa kan ha plasthandtag och även plastborst. Majskvastar med naturfiberstrådar tros kunna hålla även de minsta smutspartiklar, medan de flesta plastsorter har behandlats med kemikalier som hjälper dem att plocka upp skräp. Industriella majskvastar är gjorda för att användas på grova kommersiella golv och har ofta tätare trådar och en tyngre design än vanliga hushålls.
Vispkvastar är handhållna verktyg gjorda för snabba bättringar i små områden som tält, picknickbord eller för att använda i trånga utrymmen som bakom apparater som tvättmaskiner. Vissa ser ut som miniatyrmajskvastar utan det långa skaftet och är gjorda av naturlig majsfiber med rader av sömmar. Andra kan vara gjorda med syntetiska fibrer och ha ett plasthandtag som ger dem ett utseende som är mer som en borste än en kvast.
Kvastar är rektangulära till formen och borsten är fästa på ett träblock som är fäst på ett trä, eller ibland metall, handtag. De finns i många olika bredder och kan täcka stora ytor på kort tid. Sopmaskinen håller borstens handtag ut framför medan du går, och borsthuvudet sopar ytan.
Denna typ av kvast används ofta för att sopa uppfarter, och den har vanligtvis syntetiska borst som lätt kan tvättas. Industriella borstkvastar har långvariga och hållbara syntetiska borst, och många är designade för att motstå lösningsmedel, fetter och oljor.