Republiken Namibia är ett land på Afrikas Atlantkust, strax norr om Sydafrika. Det gränsar till Angola och Zambia i norr och till Botswana i öster. Namibia blev självständigt 1990.
Ursprungsbefolkningen i Namibia är Damara, Nama och San. På 14-talet hade Bantu immigrerat till regionen. 1884 kom dagens Namibia under tysk kontroll och fick namnet Tyska Sydvästafrika.
Sydafrika, som då var ett brittiskt territorium, tog ockupationen av sydvästra Afrikas koloni under första världskriget, 1915. Nationernas förbund beviljade Sydafrika officiell administrativ och lagstiftande makt över Sydvästra Afrika som ett mandatområde 1920. När Förenta nationerna Nationerna (FN) ersatte Nationernas Förbund 1946, tidigare mandatterritorier återupprättades som förvaltarskap, med närmare övervakning utförd av Förenta Nationerna. Sydafrika följde dock inte FN och annekterade Sydvästra Afrika utan stöd från det internationella samfundet.
Ett krig för självständighet började 1966, initierat av South West Africa People’s Organization (SWAPO). Sydafrika fortsatte sin kontroll över regionen trots FN:s vägran att erkänna landets anspråk på Sydvästafrika. Självständighet var inte lätt att vinna. FN:s säkerhetsråd inledde förhandlingar med Sydafrika om Namibias självständighet 1977, men Sydafrika lämnade inte kontrollen över Namibia till FN förrän i december 1988. Efter en övergångsperiod på cirka ett år blev Namibia en självständig nation.
Namibia är en representativ demokrati med verkställande, lagstiftande och rättsliga grenar. Huvudstaden i Namibia är Windhoek. Presidenten, vald för en femårsperiod, är både regeringschef och statschef. Namibia är medlem i FN, Southern African Development Community, African Union och Commonwealth of Nations.
Namibias geografi är mångsidig och lockar ekoturister. Kalahariöknen är kanske dess mest kända inslag. Klimatet är mycket torrt och bara en procent av marken är åker, men hälften av befolkningen är beroende av självförsörjande jordbruk.
Befolkningstätheten i Namibia är mycket låg jämfört med andra länder, medan inkomstskillnaderna är mycket hög. Ekonomin är till stor del baserad på gruvdrift och tillverkning. Arbetslöshet är ett betydande problem i Namibia, tillsammans med AIDS-epidemin och malaria.
Medan majoriteten av namibierna är av afrikansk härkomst, är fem procent vita och åtta procent av blandras. Den vita befolkningen är av brittisk, fransk, holländsk, tysk och portugisisk härkomst. Engelska är det officiella språket, men afrikaans och Oshiwambo talas mest. Tyska och portugisiska är också viktiga språk i Namibia. De flesta namibier är lutherska eller romersk-katolska, medan tre procent är muslimer.
Viltskyddsområden är en växande industri i Namibia. De får ekonomiskt stöd från bland annat United States Agency of International Development och World Wildlife Fund. Namibia är det enda landet som tar upp bevarande i sin konstitution.