Res nullius, är en latinbaserad juridisk term som syftar på en egendom eller ett föremål som inte har någon ägare eller som har övergivits. Termen härstammar från romersk lag och betyder, när den översätts, bokstavligen ”ingens egendom.” Det finns en mängd olika föremål som kan hävdas som res nullius och anses vara ägarlös egendom, vilket innebär att de är fria att ägas.
I denna definition måste objektet, eller ’res’, vara något som en person kan hävda att han äger. Även om lagen omfattar djur och mark, kan föremålet i fråga inte vara en person, även om dess ursprungliga betydelse omfattade slavar som egendom snarare än som människor. Enligt lag, om ägaren till ett föremål överger eller avstår från sin egendom, anses det automatiskt vara nullius. Traditionellt sett kan den övergivna egendomen då ägas av vilken person som helst och den som först tar den i besittning anses vara dess rättmätige ägare. Res nullius gäller inte föremål eller egendom som är stulen eller olagligt förvärvad, endast egendom som saknar ägare eller har övergivits.
En fastighet eller besittning som har övergetts av sin ägare är lika res nullius som något som aldrig haft en ägare i första hand. Denna princip innebär att res nullius också ofta används som en term för att beskriva en situation där en nation kan göra anspråk på omärkt territorium. Territoriet är res nullius och har ingen ägare, så nationens anspråk skulle få kontroll över territoriet när en av dess medborgare trampar sin fot på det okända landet. I dessa specifika situationer, när en nation faktiskt gör anspråk på ett omärkt territorium, kallas det formellt terra nullius.
Samma vägledande princip gäller även för vissa vilda djur. Vilda lagar har upprättats som säger att vissa djur i naturen är res nullius och kan ägas. De är inte övergivna, men djuren i det vilda har aldrig ägts, så den första personen att fånga eller döda djuren skulle anses vara rätt ägare. Till exempel är en vild fågel i en buske res nullius, men en vild fågel i någons hand är nu den personens ägo.
Att hitta eller skaffa något som är res nullius kan också vara ett sätt att få ägande. Det fungerar om saken är helt och hållet förlorad eller övergiven och senare hittas av en annan person. Därför, om sedan länge förlorade skatter eller artefakter har bedömts vara permanent förlorade och senare återvinns av skattjägare eller strandklotter, skulle de falla under res nullius och bli den första personens egendom som hittade dem.