Ne bis in idem är en latinsk fras som betyder ”inte två gånger för samma.” Denna fras användes först i common law för att beskriva ett juridiskt begrepp som kallas ”dubbel risk”. Dubbelfara tillåter inte att en person åtalas för samma brott som härrör från samma händelse mer än en gång. Det finns vissa undantag från begreppet ne bis in idem, till exempel vissa omständigheter där det överklagas av en dömd tilltalad.
När en tilltalad väl har friats – dvs. befunnits vara oskyldig – för ett visst brott i en viss instans, får han eller hon inte ställas inför rätta igen för samma brott. Ne bis in idem är ett koncept på plats för att skydda medborgare som har friats från ett brott från att behöva hantera misstankar om det brottet resten av sitt liv. Till exempel, om ne bis in idem inte tillämpades på sedvanerätt, skulle alla som misstänks för ett visst brott inte kunna undgå regeringens strävan tills den statliga myndigheten beslutat att gå vidare. Han eller hon skulle teoretiskt sett kunna bli föremål för evig åtal tills en jury fann honom eller henne skyldig.
Det finns dock några undantag från ne bis in idem. Till exempel, om en brottslig åtalad befinns skyldig, men fällande domen överklagas, kan han eller hon i vissa fall bli föremål för en annan rättegång. Huruvida den tilltalade kan prövas på nytt för samma mål vid den tidpunkten beror vanligtvis på orsaken till upphävandet av domen. I många jurisdiktioner, om återföringen baseras på vikten av bevis – dvs. att protokollet som presenterats inte kunde stödja en fällande dom – kan ärendet prövas på nytt. Omvänt i samma jurisdiktioner, om återföringen baseras på bevisningens tillräcklighet – dvs. att även om all bevisning som presenteras i målet betraktas på ett sätt som är gynnsamt för åklagaren, räcker det inte att bevisa varje del av fallet. brottet — då förblir dubbelfaran intakt och den tilltalade får inte prövas på nytt.
Dubbel risk föreligger inte i händelse av åtal av separata suveräner. Till exempel, i USA betraktas delstatsregeringar och den federala regeringen som separata suveräner. Så om någon åtalas för ett federalt brott som också utgör ett statligt brott, kan han eller hon bli föremål för åtal i både statlig och federal domstol för samma brott.