Vad betyder ”ingen räkning”?

”Ingen räkning” är en juridisk term som indikerar att en stor jury har beslutat att det inte finns tillräckligt med bevis för att ställa en misstänkt brottsling inför rätta. Vissa jurisdiktioner använder en stor jury för att avgöra om en misstänkt ska ställas inför en rättegång. En stor jury är en grupp personer som valts ut slumpmässigt från samhället. Om en stor jury beslutar att det finns tillräckliga bevis utfärdar den en ”sanna räkning” om att en misstänkt måste ställas inför en rättegång.

Historiskt sett fick lekmän åtala vem som helst i samhället. Den stora juryns uppgift var att skydda mot illvilliga åtal. I teorin är en stor jury fortfarande tänkt att skydda mot olämpliga åtal. Kritiker hävdar dock att storjuryn endast fungerar som en gummistämpel för åklagare eftersom ledamöter av storjuryn inte helt förstår deras roll och är alltför beroende av bevisen som åklagaren presenterar för dem.

Med ett storjurysystem utfärdar en åklagare ett dokument som kallas ett åtal som identifierar en misstänkt och de brott den misstänkte anklagas för att ha begått. Åklagaren lämnar åtalet till storjuryn. Han presenterar sedan vittnen och andra bevis. Om den stora juryn fastställer att bevisen motiverar att ställa en misstänkt brottsling inför rätta, skriver den frasen ”true bill” på åtalet. Detta är i själva verket ett godkännande av åklagarens anklagelser mot den misstänkte. En stor jury skriver ”ingen räkning” på åtalet när den beslutar att det inte finns tillräckligt med bevis för att väcka ett fall mot den misstänkte.

Tidigare skulle en stor jury skriva den latinska frasen ignoramus på åtalet, vilket betyder ”vi är okunniga.” När en stor jury använde termen ignoramus, innebar det att bevisen som presenterades inte verkade sanna. Nu använder stora juryer ofta termerna ”ingen räkning”, ”hittades inte” eller ”inte en sann räkning.” I slutändan har fraserna samma betydelse.

Även om en storjury utfärdar ett nej till ett åtal, kan åklagaren lämna in ett åtal på nytt till samma storjury eller till en ny. Med andra ord kan en åklagare fortsätta att lämna in ett åtal till en storjury tills han uppnår det resultat han önskar. Vissa jurisdiktioner begränsar åklagare genom att inte tillåta dem att lämna in ett åtal på nytt mer än två gånger. Andra jurisdiktioner kräver att åklagaren ska få godkännande från domstolen innan en ny åtal skickas till en stor jury. Det är därför som vissa kritiker hävdar att åklagare kan missbruka det stora jurysystemet.