IMHO är en akronym för ”In My Humble Opinion.” Det kom till i början av Internet och chattrum. Deltagare i onlinekonversationer, ofta ovana vid att skriva alla sina tankar istället för att bara uttrycka dem muntligt, utvecklade ett brett utbud av textgenvägar för vanliga uttryck. IMO, som betyder ”I My Opinion”, och IMHO var bland de tidigaste, tillsammans med brb, eller ”be right back”, som användes för att varna deltagarna om att man skulle vara frånvarande från konversationen under en viss tid.
”Enligt min ödmjuka åsikt” är naturligtvis inte ett vanligt uttryck utanför Internetkonversationer. Det utvecklades som ett sätt för användare att moderera de saker de sa online, på samma sätt som ansiktsuttryck, handgester och andra icke-verbala signaler hjälper till att moderera de saker som människor sätter på när de är engagerade i faktiska konversationer. När Internets pionjärer började använda chattrum på nätet blev det snabbt uppenbart att det fanns betydande skillnader mellan online och ”analoga” kommunikationsformer, som ansikte mot ansikte eller telefon. De utvecklade snabbt stenografin som har blivit allestädes närvarande under de efterföljande decennierna för att försöka kompensera för förlusten av icke-verbala ledtrådar, såväl som helt enkelt för bekvämlighetens skull. Detta förstärkte förståelsen att i mänsklig kommunikation förmedlas mindre än hälften av den faktiska informationen som överförs i de ord som används.
Onlinekommunikation utvecklades inte som en tangentbordsöversättning av verbal kommunikation. Även om man bortser från vikten av icke-verbala ledtrådar, är ”normal” mänsklig kommunikation i konversation stökig och består ofta av många utfyllnadsord och uttryck, som ”ah” och ”um.” Dessutom tar det mycket längre tid att skriva ut de flesta ord helt än att säga dem. Onlinekonversationer utvecklades snabbt till en kombination av akronymer och stenografi, både för att förkorta den tid som krävs för att uttrycka tankar och för att förbättra det faktum att icke-verbala signaler var obefintliga. Denna utveckling fortsatte snabbare med tillkomsten av mobiltelefoner och deras förmåga att skicka textmeddelanden.
Bland de första internetförkortningarna var LOL, eller ”Laughing Out Loud”. LOL kom till eftersom det inte fanns någon standard för att uttrycka icke-verbala ljud, som skratt, i onlinekommunikation. När LOL väl kommit in i onlinelexikonet och fått ett visst mått av acceptans, började användarna bygga vidare på det och etablerade snabbt ROFL, eller ”Rolling On the Floor Laughing.” ROFLMAO och andra typer av uttryck med obsceniteter följde snabbt efter.
En internetförkortning som verkligen tog platsen för ett vanligt uttryck var brb, som av någon anledning vanligtvis skrevs med gemener. Det signalerade till andra deltagare i en diskussion att en användare skulle vara frånvarande ett tag, och var nödvändigt eftersom, eftersom de inte kunde se varandra, ingen kunde se när en av deltagarna reste sig och lämnade konversationen eller blev aktivt engagerad i andra sysselsättningar. En liknande kod var afk, vilket betyder ”bort från tangentbordet.” Båda dessa termer, och några andra, utvecklades som mått av artighet så att andra inte skulle sitta och stirra på deras skärmar och vänta på svar från människor som inte var där.
IMO och IMHO, å sin sida, utvecklade som sätt för användare att ”tona ner” vad som kan tyckas vara hårda eller överentusiastiska påståenden. Emoticons, dessa kombinationer av skiljetecken som syftar till att indikera ansiktsuttryck som leenden, rynkar på pannan eller blinkningar, fick en viss legitimitet bland Internet-konversatörer av samma anledning. Internetkommunikationens kortfattade karaktär gör att åsiktsyttringar ofta framstår som deklarationer om absolut sanning, obestridliga på deras ansikte. Till exempel, ”NYY r bst bball team evr” – ”New York Yankees är det bästa basebolllaget någonsin” – kan verka hyperboliskt för vissa. IMO, IMHO eller en uttryckssymbol som 😉 läggs ofta till sådana påståenden för att göra dem mindre hårda, mindre kraftfulla och för att påminna andra om att deklarationen trots allt bara är en åsiktsyttring.
Efter de första djärva stegen i internetkommunikation och utvecklingen av dessa första akronymer har några blivit vanliga i skriftlig och till och med verbal kommunikation. Istället för att skratta högt, till exempel, kan någon nu svara ”Lol” på en humoristisk kommentar. På samma sätt, medan debatter om olika idrottslags förmågor och styrkor kommer att rasa på krogar och vardagsrum fram till tidens ände, kommer man då och då att höra sådana debatter som avbryts med ”IMO, naturligtvis … IMHO.”