”People power” syftar på den fredliga sociala revolution som ägde rum i Filippinerna som ett resultat av filippinernas ramaskri mot dåvarande president Ferdinand Marcos 20-åriga styre. Revolten började när Corazon Aquino, hustru till oppositionsledaren Benigno Aquino, Jr., startade en kampanj för våldsfria protester för att avsätta Marcos; detta var en följd av tillkännagivandet av hans seger mot henne i det snabba presidentvalet 1986. People power är bäst ihågkommen som ett fredligt motstånd som kännetecknas av dagliga gatudemonstrationer som mestadels hålls på Epifanio de los Santos Avenue (EDSA). Det anses vara en händelse som resulterade i demokratins återfödelse i Filippinerna. Många tror att flera senare protester blev framgångsrika eftersom de var mönstrade efter folkmaktsrevolutionen.
Marcos, en två mandatperioden härskare, förklarade krigslagar 1972 som en aktion mot omfattande generalstrejker, såväl som kommunistiska och icke-konformistiska muslimska grupper. Han började sin presidentkarriär 1965, vann en andra mandatperiod 1969 och styrde fortfarande landet från 1973 till 1986 genom dekret. Med påstådd transplantation och korruption såväl som kontroverser angående kränkningar av mänskliga rättigheter, motarbetades Marcos-regimen starkt av dåvarande senator Benigno ”Ninoy” Aquino, Jr., som mördades 1983. Marcos beordrade en kommitté att utreda Aquinos död; dock gjorde utredningsorganet slutrapporter om anklagelser om militärt deltagande i mordet. Politiska påtryckningar fick Marcos att kalla till ett snabbt presidentval som hölls den 7 februari 1986, vilket i slutändan ledde till hans regims fall.
Corazon ”Cory” Aquino, Ninoys änka, gick med på att kandidera som president mot Marcos trots hennes brist på politisk erfarenhet. Valkommissionen (COMELEC) meddelade officiellt att Marcos besegrade Aquino, men National Movement for Free Elections (NAMFREL), en oberoende organisation som utförde en inofficiell rösträkning, utropade Aquino som vinnare. En majoritet av filippinerna trodde att Aquino var vinnaren.
Miljontals filippiner strömmade till EDSA för att stödja rebellsoldaterna, vilket ledde till de fredliga demonstrationerna som kallas folkmakt. Den 25 februari 1986 avlade både Marcos och Aquino sin ed som president på två olika platser. Med hjälp av USA:s regering transporterades dock Marcos, hans familj och flera allierade till Honolulu, Hawaii samma dag där de tillbringade sina liv i exil. Aquino övertog sedan makten under en återupprättad demokratisk regering.