Generellt betyder uttrycket ”blåsa i visselpipan” att någon har avslöjat eller rapporterat en korrupt eller oärlig situation. En person som gör detta kallas ofta för en ”whistleblower”. Båda talesätten tros härröra från de dagar då poliser eller andra brottsbekämpande tjänstemän blåste i sina visselpipor för att beteckna en olaglig aktivitet. Fraserna kan också ha kopplingar till domare, som blåser i visselpipor för att uppmärksamma sportspelare på ett olagligt drag. Whistleblowers kan rapportera till myndigheterna eller någon person eller enhet som kan avsluta den negativa situationen.
Att blåsa i visselpipan om en situation innebär att rapportera den och föra fram den. Vanligtvis rapporterar meddelaren till myndigheterna, som ofta är brottsbekämpande tjänstemän. Beroende på situationen kan myndigheterna dock vara arbetsgivare, lärare eller föräldrar. Till exempel, om en elev vet att en annan klasskamrat, eller en grupp klasskamrater, planerar att stjäla svaren på ett test, kan den eleven blåsa i visselpipan till sin lärare. På samma sätt, om en anställd vet att en medarbetare har förskingrat pengar från företaget, kan han blåsa i visselpipan mot sin arbetsgivare.
Ibland blåser meddelare till media. Från privata medborgare som har snubblat över ett missbruk av offentliga medel till en företagsledare på hög nivå som vet att hans företags ägare begår skatteflykt, alla möjliga människor väljer att göra detta. Ibland beror det på att de vet att media kan belysa situationen, särskilt om det är en situation av allmänt intresse och personen känner att han inte har någon kvar att rapportera till. Andra gånger blåser en person till media för att han vill få största möjliga inverkan, vare sig det är av personliga eller offentliga skäl.
Även om det ofta anses vara en bra sak att avslöja en korrupt situation, har termen ”whistleblower” ibland en negativ klang. Det kan bero på att folk under vägen började använda ordet för att beskriva inte bara människor som blåste i visselpipan om oärliga situationer, utan också människor som berättade för alla slags privata affärer. Också, vissa människor har kommit att se whistleblowers som människor som vill ses som martyrer eller ”do-gooders”. Även om det inte alltid är fallet, antar folk ofta att visselblåsare är ”pratsagor” eller att de bara blåser i visselpipan för att få beröm eller uppmärksamhet till sig själva.