Xeriscape landskapsarkitektur använder trädgårdsdesign och växttyper som är lätta att ta hand om i en torr atmosfär. Denna typ av landskapsdesign har utvecklats med vattenbesparing i åtanke och är särskilt fördelaktig för landskapsarkitekter i torrt klimat. Landskapsdesignteknik som används för xeriscape landskapsplanering involverar en kombination av xeric växtval och landskapsarkitektur och vattensystem utformade för den mest effektiva bevattningen. Xeric-växter är växter väl lämpade för regioner med lite regn. Xeriscape landskapsarkitektur kan också kallas xeric eller xerophytic trädgårdsarbete.
Ordet xeriscape bryts ner till att betyda ”torr landskapsarkitektur.” Dess prefix, ”xeri-,” härleddes från det grekiska ordet ”xeros”, som betyder ”torr”. Principerna för xeriscape inkluderar god jordstruktursdesign, en vattensystemdesign som sparar vatten och en landskapsunderhållsplan som hanterar vatten effektivt. En stor del av xeriscape landskapsarkitektur går ut på att välja de växter som är bäst lämpade för ett lokalt område.
Många av de växter som används i xeriscape landskapsplanering är växter väl lämpade för torra förhållanden. Att använda växter som tolererar torra områden och kraftig torka skulle vara dålig landskapsdesign i våta områden som det nordvästra Stilla havet i USA. Ökenväxter som vanligtvis används i xeriscape landskap inkluderar kaktusar och suckulenter. Landskapsarkitektur i områden med mer nederbörd kan inkludera vintergröna växter, tåliga blommor och prydnadsgräs.
Vissa människor har en missuppfattning att användning av xeriscape landskapsarkitektur innebär att bli av med allt gräs. Denna typ av landskapsarkitektur innebär vanligtvis bara mindre gräsmatta och bättre utformade gräsytor. Vissa xeriscape-designer använder gräsytor som ett sätt att minska erosion och samla upp bevattning. Populära gräs för xeriscape-designer varierar beroende på region, men inkluderar vanligtvis bermudagräs, tusenfotingsgräs och zoysiagräs. Xeriscapes gräsdesigner tenderar att luta mot medelstora kvadratiska gräsytor snarare än långa gräsbanor, vilket kan vara mindre effektivt att vattna.
Bevattning är en trädgårdsterm för automatisk bevattning. Sprinkler, underjordiska bevattningssystem och trädgårdsslangar är alla former av bevattning. Bevattning står i motsats till handvattning, som används mer frekvent i containerträdgårdar än i landskapsarkitektur. Effektiva bevattningssystem är en av de viktigaste delarna för att upprätthålla ett fräscht landskap.
Stenig eller sandig jord dräneras snabbt och är mindre benägen att hänga på vatten i torrt klimat. För att öka vattenretentionen i jorden blandar trädgårdsmästare ofta i lera eller organiskt material som kompost, som innehåller mer vatten än sten och sand. Däremot kan områden som dränerar dåligt dra nytta av en jordblandning med tillsatt snabbt dränerande sand eller stenar. Dränering av vatten från områden där det tenderar att samlas gör det tillgängligt för växter i andra delar av landskapet.