Boston University är hemmet för psykolingvistikprofessorn Jean Berko Gleason, som skapade wug-testet 1958 som ett lingvistiskt verktyg för att testa hur väl barn hade lärt sig de så kallade ”morfem” förknippade med att göra substantiv i plural eller verb i förtid. Denna process innebär att visa ett barn en serie fiktiva scenarier – som det första, en ”wug” blir två ”wugs” – och sedan analysera hur väl han eller hon uttalar de tre ”allomorfa” ljuden som behövs för mångfald: ”Z, ”S ” och ”tZ.” Det här testet mäter också andra typer av morfeminlärning, till exempel hur väl en elev verkligen har lärt sig det rätta sättet att göra verb dåtid eller substantiv possessiva.
De tre språkliga allomorferna för att göra substantiv plural är huvuddragen i wug-testet. Det första ljudet, ”Z”, är besläktat med ljudet av ”glasögon” eller ”datorer”. ”S”-allomorfen är som den låter också, som ”råttor” eller ”dockor”. Slutligen är ”tZ”-ljudet det mest subtila, efter sibilerande ljudet, som i ”krafter” eller ”butiker”.
Främst yngre barn i lågstadiet får en serie med 27 kort och ställs en rad frågor om dem. Eftersom bilderna är skildringar av imaginära djur med påhittade namn, är det omöjligt för barn att korrekt göra ordet plural, preteritum eller possessiv bara för att de kanske har lärt sig hur man konjugerar just det ordet tidigare. Till exempel, med det första kortet säger examinatorn till en student: ”Detta är en wug. Nu finns det en till. Det finns två av dem. Det finns två ______.” Eleven kan bara fylla i det tomrummet med rätt klingande ”wugs” om han eller hon verkligen har lärt sig vilken typ av ord som får denna typ av behandling.
Wug-testet fortskrider genom olika typer av allomorfer. Vissa frågor testar förmågan att placera vissa typer av verb i preteritum. Ett annat flashkort visar en man som håller i ett konstigt föremål. ”Det här är en man som vet hur man rick”, säger examinatorn. ”Han är rickig. Han gjorde samma sak igår. Vad gjorde han igår?” Barnet förväntas svara: ”Igår rackade han.”
En annan typ av wug-testfråga mäter hur väl en elev kan bilda ett härlett adjektiv. Detta kort visar en hund täckt med gröna fläckar. ”Det här är en hund med egenheter på honom. Han är helt täckt av egenheter. Vad är det för hund? Han är en hund.” Elevens svar ska vara ”konstigt”.
Wug-testet är ett av flera test som lärare kan använda för att testa en elevs behärskning av fonetiska färdigheter. Alla dessa typer av undersökningar är en del av ett område som kallas morfologi. Studenter i detta fält studerar och analyserar de olika morfem, eller grundläggande fonetiska enheter, av olika ord och delar av tal för att hitta gemensamma drag och anomalier. Professor Berko Gleason förklarar fullständigt varje flashkort från wug-testet i The Child’s Learning of English Morphology, som är tillgängligt online.