Termen ”Wernickes område” hänvisar till en del av hjärnan som är ansvarig för språkförståelsen. Uppkallad efter forskaren som hittade det, är detta område beläget i den vänstra hjärnhalvan. Skador på Wernickes område är nära förknippade med förvirrade men ändå flytande talmönster som kallas Wernickes afasi.
Wernickes område i hjärnan identifierades i slutet av 19-talet av Carl Wernicke, en tysk neurolog. Områdets position, som traditionellt anses vara i tinningloben i den vänstra hjärnhalvan, eller den bakre delen av den vänstra hjärnhalvan, betyder att det ligger nära hjärnans hörselcentrum. Intressant nog, även om denna beskrivning av platsen för Wernickes område är korrekt för den stora majoriteten av den mänskliga befolkningen, använder ungefär 10% av människorna inte den vänstra hjärnhalvan för språk, utan använder den högra sidan istället.
Det område av hjärnan som beskrivs som Wernickes område är nära förknippat med förståelsen av både skriftspråk och tal. Carl Wernicke kunde fastställa detta genom att studera arten och platsen för hjärnskador som störde normal språkförståelse. Han kunde fastställa att just detta område av hjärnan verkade vara ansvarigt för att dechiffrera andras tal och producera ett sammanhängande språk.
Funktionen av Wernickes område illustreras bäst genom att överväga exempel där det inte fungerar som det ska. Patienter som har fått skador på Wernickes område lider av ett tillstånd som allmänt kallas Wernickes afasi, även kallat receptiv afasi. Människor som lider av detta tillstånd visar vanligtvis få bevis på att de kan förstå talet av människor runt omkring dem. Dessutom har de ofta svårt att peka ut de korrekta namnen på specifika objekt, istället föreslår de ord som låter liknande den avsedda frasen eller ersätter objektets namn med ett relaterat objekt.
Det kanske mest indikativa symtomet på Wernickes afasi, och det som mest exakt skildrar funktionen hos Wernickes område, är det sätt på vilket drabbade patienter försöker kommunicera. Personer med skador i Wernickes område talar i meningar som är grammatiskt korrekta men verbalt meningslösa. Till exempel kommer patienten med största sannolikhet att tala med det normala flödet och flytande korrekt språk, men kommer att använda ord som antingen är malplacerade, irrelevanta eller möjligen påhittade. Denna funktionsnedsättning bekräftar att Wernickes område är ansvarigt för en normal förmåga att förstå språk.