Det finns två huvudtyper av stickning som vanligtvis görs: varpstickning och väftstickning. De skiljer sig från varandra eftersom garnet vid varpstickning följer ett sicksackmönster längs tygets längd, med intilliggande kolumner som kallas ”wales”. Däremot använder väftstickning en enda rad som kallas en ”bana” över tygets bredd. Varpstickning görs längs längden av ett tyg, medan väftstickning görs längs tygets bredd.
En annan skillnad är att varpstickning ofta görs med maskin, inte för hand. Det kan vara lite svårt och tidskrävande att göra för hand eftersom stickaren alltid måste se till att ”ändarna”, som refererar till antalet enskilda garntrådar, måste vara exakt lika med antalet maskor på en rad. Varpstickning med maskiner är faktiskt en modern innovation som har sitt ursprung i mycket äldre tekniker för hand- eller väftstickning. Stickade tyger gjorda genom en varp typ av stickning inkluderar Raschel stickat, trikå och Milanese stickat. Dessa är populära eftersom de är mjuka, men ändå exceptionellt tåliga mot löpningar, och de är inte alls svåra att sy med en varpstickningsmaskin.
Av de tre stickade tygerna är trikå den ömtåligaste och den används ofta i underkläder. Trikå kommer från det franska ordet tricoter som betyder ”att sticka”. Milanese stickningar är mer stabila och starka, men också dyrare. De användes för att göra damunderkläder, särskilt de mer lyxiga och dyra typerna, men nu används de inte lika mycket längre. Raschel stickar, under tiden, fortsätter att vara mycket populär form av varpstickning. De är skrymmande och inte särskilt töjbara, men starka och hållbara. De används ofta i jackor, kappor, kjolar och klänningar.
Stickare, och människor som arbetar med tyger, föredrar trikå i nylon eftersom den är mjuk men den inte springer eller hakar lätt. Den är väldigt bekväm att ha på sig eftersom den inte klamrar sig fast vid kroppen, och den bygger inte upp statisk elektricitet. På grund av sin varpstickade konstruktion har den också en intressant textur; ena sidan har vertikala korn och den andra sidan har en horisontell korn.
Stickning ger tyger som är mer töjbara och flexibla än tyger som tillverkas genom vävning. Detta beror på att både varp- och väftstickningstekniker använder sammankopplade öglor. Garnet som används vid stickning bidrar också till den stickade produktens töjbarhet och mjukhet.