Människor bombarderas med information på en mängd olika sätt dagligen. Informationen kommer till oss visuellt genom skrivna ord, bilder och andra medier, och även genom auditiva medel som det talade ordet. Ibland kan kroppen inte bearbeta en eller flera av dessa typer av information korrekt. Detta kan bero på en visuell bearbetningsstörning, en auditiv bearbetningsstörning eller båda.
Det finns olika typer av synbearbetningsstörningar, och de upptäcks oftast i barndomen. Detta beror på att så mycket information som ges i skolor tillhandahålls på ett visuellt sätt, inklusive anteckningar skrivna på en svart tavla, provpapper och läroböcker. Symptomen på denna störning varierar beroende på vilken typ av sjukdom en person har, och hos barn kan de visa sig som dåligt eller störande beteende. Det enda sättet att vara säker på att en person lider av någon form av visuell bearbetningsstörning är att besöka en legitimerad läkare.
En typ av visuell bearbetningsstörning är oförmågan att känna igen bekanta föremål. En person kan bara se eller känna igen en del av ett föremål, eller inte känna igen föremålet alls. För barn kan detta innebära att de inte kan komma ihåg ett nummer som lärts en dag och som visas för dem nästa.
Visuell rumslig bearbetningsstörning är när en person inte kan skilja mellanrum mellan två eller flera objekt, eller deras förhållande till varandra. En person med denna typ av störning kan ha svårt att skilja mellan bokstäverna ”p” och ”q”, till exempel, eftersom de båda tar upp samma utrymme, men är omvända. De kan också ha svårt att urskilja om en del av eller hela ett objekt eller ord saknas. En dörrhandtag kan saknas i en dörr, men en person med denna störning kanske inte märker och fortsätter att försöka öppna dörren som om den hade en vred.
Synmotorisk bearbetningsstörning, som kan åtföljas av någon av de andra varianterna, är oförmågan hos en person att orientera sig i rymden runt föremål och navigera dem därefter. En sådan person kan bli stämplad som ”klumpig” eller ”klumpig” eftersom han stötte på eller välte föremål som han inte kände igen var där. Detta kan påverka alla delar av en persons liv och är en av de största säkerhetsriskerna för personer med synstörningar. En person med en synmotorisk bearbetningsstörning kan till exempel lägga handen på den heta brännaren på en spishäll när de istället trodde att de satte handen på en bänkskiva.
När man arbetar med barn som har synstörning kan ett antal steg vidtas i klassrummet för att tillgodose denna inlärningssvårigheter. Stora tryckta böcker och media som används för att blockera onödig visuell information kan användas. Papper med upphöjda streck kan hjälpa dem att skriva. Att ta bort onödig information från kalkylblad och utdelningar, samt att ändra en instruktörs undervisningsstil så att den är mer auditiv-baserad, hjälper också ett barn med denna störning att lyckas.
Om en synstörning misstänks är det bäst att konsultera en läkare eller legitimerad läkare, som sedan kan hänvisa personen till en specialist för testning. Detta tillstånd anses vara ett inlärningssvårigheter, såväl som en sensorisk funktionsnedsättning, och boende i skolan eller på jobbet bör göras i enlighet med detta. Att arbeta med en specialist är vanligtvis det rekommenderade tillvägagångssättet.